Norrländska Korrespondenten – 8 december 1860, sida 2

Då föll mor Brita in och sjöng med fin brutna röst, men efter wål ihägfommen melodi hela denna psalm, fom hon kunde ord för och. Sedan Stina håref ter läst flere psalmet, läste hon äfwen, ef: tet som plägseden förut warit, Episteln och Cvangeliiterterna för juldagen. Efter wål förrättad andakt öfwergick hon til huöliga bestyr och började, fåfom lifaledes warande vifarierande hushållerska, att tillaga den enkla aftonmåltiden. Nu war det hennes tur att bereda en öfwer raskning. Då hon på eftermiddagen mar framme wid herregården, hade hon efter påstörning af hushållerskan infunmt fig i köket och der erhållit ett litet fat med — lutfisk, inberäknadt den wal tillagode såsen och Den deröfwer strödda, angenämt Åångande pepparn! Således skulle ide denna nordiska rått i afton saknas i torpet. Och Stina swångde nu en panna på den till glöd nedbrunna brasan, samt ullagade på ett förftändigt färt julgröten, wisserligen ide af tisgryn, men af hafregryn. Och det war i alla fall något fostligt! Och hur det sedan war, så smusslade Stina ur någor oseddt förwaringsrum fram en duk på det wälskurade, hwita bor