Norrländska Korrespondenten – 24 november 1860, sida 2

botten; och fom jag då hoppades hafwa träffat Umeå tog jag för afgjordt att då detsamma efter all sannolilhet bör ligga med fören wänd mot Gran, detta nu sist erhållna fäste war mot förftäf: wen, och det förr erhållna mot fartygets atter, synnerligast fom afståndet mellan dessa båda nu med bojar försedda vunt: ter war detsamma som fartygets längd. Derefter återkommen till Gran, hwaris frän bojärna i det då tlara ech wackra wädret woro fullt synliga, försäkrade mig den förr omnämnde fiskaren, att der och på intet annat srälle war fartyget lig: gande. För att blifwa fullt förwisfad om fiftsagde förhållande uppehöll jag mig på Gran flere dagar, men till följe af ftovmwäder tunde jag ej begifwa mig ut för widare undersökning mera än en fund på aftonen ten 22:dra och en del af nats ten mellan den 24:de och 25:te, hwarwid den äfwen då ej kunde förrättas med ten noggranhet fom war behöflig; ty jag kunde endast med lodet träffa ett fast, upphöjdt föremäl emellan bojarna, af ungefär ett fartygs bredd. Då jag nu lät lotet släpa efter botten, tyckte jag mig på westra sidan förmärka, att dets jamma halkate öfwer flere föremål ofwan botten, hwilket jag ansåg wara rig: gen, och att fartyget således hade ftyrbords kräng. Emellertid då jag för denna gång ej sick tid att längre qwarstanna, enär min närwaro war nödig i Sundsmall, der jag under hela ven sednare wistelsen på Gran, haft pråmar under byggnad, i och för detta företag, begaf jag mig dit den 27:de, helt förwissad att fartyget war igenfunnet. Häruti styrktes jag ännu mera, då Yt: terligare en fistare, som år 1857 äfwen fett jläcken på hafsytan, instämre i den förres utsago och derjemte wisade mig en ser, på hwilken han tagit märke och som låg i rät linie med fläcken och Lörudren. J samma rittning och på samma distans än Gran, som den observerade fläcken, lågo nu äfven bojarna. Sålunda sf wertygad om båtens läge, awarlemnare jag endast en man derstädes, som under min fränwaro skulle hafwa uppsigt öfwer bojarna, på det att ingen af elathet eller olynne måtte rubba desamma. Den 29 September återreste jag till Svan med 4 man, för att göra den för åäret återstående undersölningen. Den! yttre bojen, of swagare beskaffenhet, mar då borta. men den inre låg qwar, ehurn rubbad från fitt ursprungliga läge, hwillet troligen blifwit föranledt deraf, att un fiskare, såsom jag sedermera fick weta, granskapet af bojen warit på wäg att slifwa windtrifwen, och förtöjt fin båt erwid, då, genom sjöns werkan på bår en, den sten, fom war beräknad att enast fasthälla bojen, fick för stark påtinling; men fom bojens rätta läge war dräknatt från Gran, kunde jag med tilljelp af mjtrumenterlätt bestämma det: amma och dit återlägga den, hwilket ifwen sterde, dock utan någon egentlig iytta; ty den I Oktober bortrycktes den 2W2AM22A33 —