Norrländska Korrespondenten – 24 november 1860, sida 2

—————e— — —u—L— — karna åt ett annat håll, i det hon yttrade: Du talade om ett bref, mor Brita. Swarifrån och från hwem fan det wara ? Gumman anade det, men derom nåmwn: de hon ide ett enda ord. Hon swarode endast: Ja, det år sannt. Det ligger i skäpet derborta. Om fröken Maria wil lasa det för mig, då stall det blifwa en stor, en mycket stor glädje för mig. Maria dröjde icke att hemta brefwet hwarefter hon åter satte fig vå polen wid den gamlas fötter fomt flyttade ljuset närmare på bordet. Hon fåg, att bref wet war öfwersålladt med måänga poststämplar samt krokar och streck af många olika färger: men då hon bland ftåmplar na märkte en, hwaruti stod New-York, då flög en hastig purpursky öfwer hennes wackra ansigte. Hwarföre? det gifwes en förklaringsgrund dertill, och den skall icke uteblifwa under berättelsens lopp. Emellertid bröt Maria och uppwecklade det, hwarwid ett mindre hopwiket papper nedföll i hennes knå. Hon borjade nu läsa med klar och tydlig röft följande: Min goda, älskade Mormor Brita!