Norrländska Korrespondenten – 7 november 1860, sida 3

oordning. Det mörka ögat hwilade brins nande på den fröna qwinnan. — Hwad hwill du hår, Frang? — frågade Mary med förskräckelse. — Hwars iftån kommer du? Hennes öga wände sig åt öppna fönstret. Frans drog på munnen. Mcd blirtens snabbhet ryckte han undan sänggardänerna och kastade fig öfwer Marys man, i ups penbar afsigt att genomborra honom med en lång knif, som han hade i handen. Men lika snabbt fattade Mary lönmårdas rens arm, oh ett mål måttadt flag af den modiga qwinnan flungade mordwapnet ur hang hand. Knifwen rullade bort under den breda fången. — Will du för andra gånaen försöka ett mord, förrydra menniska? — tillcopade honom Wary med af wrede darrande stämma. Har du ide med den första förs brytelsen uog ffuldbelaftat ditt hufwud? Wet då, eländiga menniska, att vu ide genom förbiytelfer mot denne man gör mig fri. Jag hwarlen älskar eller har medlidande wed dig. Min man blir jag trogen m i döden. Men hang mördare stall jag i al ewighet förbanna. (Forts.) ner öfwer pannan; hans skägg war i wild ö