Norrländska Korrespondenten – 7 november 1860, sida 2

— H. M. Konungens tal till ständerna wid riksdagens afflu tande den 30 Oktober 1860: Wälborne, Ädle och Wälbördige, Erewördige, Wördige, Wällärde, Åre: borne, Förständige, Wälaktade, Hederwärde och Redlige, Gode Herrar och Sweuske Män! En tidrymd af mera än ett år har gått till ända, sedan jag, wid detta Rikdmötes öppnande, härstädes belfade Eder wälkomna; men denna tid har ide gagn löst förswunnit, och fäderneslandet eger anledning att af Cora trägna och mödosamma arbeten hoppas ett på utwedlingen af dess inre angelägenheter ivilgö vande inflytande. Med mig, jag är derom öfwertygad, delen J tillfredsställelsen öfwer de glada förhoppningar om Konungahusets till: wext, fom Hertiginnans af Sstergöthland tillständ tillåter oss hysa. Genom den Allsmäktiges Nåd kunna de Förenade Rikena glädja sig åt inre och yttre lugn: wårt sjelfbestånd och wår trygghet, grundade på erkännandet och tillämpningen af den lagbundna friheten, äro bewarade, och wåra förhållanden till alla främmande Magter utmärkas af ett fortfarande wänskapligt förstånd. På min derom gjorda framställning, hafwen J antagit en lag, hwilten, då dess grundsatser af fördragsamhet rätt tillämpas, bör tillfredsställa olika tänkande trosförwandters rättmätiga anspråk på en förut saknad bekinnelfefrihet. Det arbete, fom af Eder blifwit ned: lagdt på förbättrandet af wårt i många delar föråldrade lagwerk, har fört till ett allmännare erkännande af arundjat: fer, på hwilkas antagande lagstiftningens utweckling hwilar. De till Eder öfwerlemnade förslag till förändrade föreskrifter om menösbetsstyrelser i stärerne och på landet hafwa, såsom jag med tillfredsställelse erfarit, hos Eder undergått en jorgfällig granftning, och ffall jag ej underlåta att åt denna magtpåliggande frågas ändamårsenliga lösning egna en noggrann omsorg. Till fortsättning af wåra raskt fram skridande jernwägsarbeten, hafwen J, ens ligt mitt förslag, bewiljat betydliga an: flag, hwilka sätta mig i tillfälle att låta, med oförminskad kraft, bedrifwa detta för wårt lands utweckling så wigtiga företag; hwarjemte, genom en lämplia anordning wid dessa medels anskaffande, en ökad säkerhet blifwit Riksbanken! beredd. För att afhjelpa ett på sednare tider alltmera tännbart behof af lämpliga an: stalter för belåning af fastighet på landet, har, på grund af min framställning i ämnet, beslut af Eder blifwit fattadt ingående inrättandet af en allmän HOvpotheksbank, med grundfond af Statens medel, äfwensom angående förändrade wvunder för de särskilda Ohpothefaföretingarne i Riket. Jag är öfwertygad, EOS ESS EAS 1.—