(Jnsändt.) Medel mot hästar som äro swåra att sko. Då en häst, såsom ofta händer, är swår att sko, anwänder man wanligen medel, som dels pina djuret dels kunna skada vet, dels oc äro beswärliga och äfmen kostsamma; men fom ändock ide alls tid hjelpa. Det fins ett förfaringssätt härwid, fom är fritt från alla dessa os lägenheter och fom beftår i följande: Man leder häften på en gård eller fri plan, påsätter den betsel med trängs, låter en karl med stadig hand fatta det tätt inwid underkäken och twinga häften att gå baklänges. Under tiden försöler en annan karl att fatta den fot, som fail skos. Af gammal mana gör wäl häften mostånd i början; men sedan man fortfarit högst en qwarts timma att föra honom baklänges, blir han swettig och så spak, att han med största lätthet låter sko sig. Att nödgas gå baklänges är neml. för en häst så påkostande, att han willigt underkastar sig hwilket obehag som helst för att slippa det, och har han en gång blifwit på detta sätt behandlad, så lemnar ban sedan utan motständ fina fötter till skoning. Jnsänd., fom pröf wat detta medel och funnit vet fika fär