Norrländska Korrespondenten – 31 oktober 1860, sida 3

Article Image
fa, hwarefter de gått ombord på fartos get och anländt till Jatobstad. Kapten Aspgren berättar witare, att. något efter ret han blifwit öfwergifwen af fin brottsliga och uppstudsiga befätts ning, dref fartyget loss från Helllälle släta grund, dock utan swår läcka. Nu ställde jig gubben sjelf till rors, hade seglen hissade och lät banka på för en dugtig storm utåt Bottenhafwet. Det war ingen barnlet; jernlafst och skutans ankaren, som A. ej förmått ensam lätta eller kapa, släpade efter. Så seglade han Helt en jam i 30 timmars tid mer hissad nödflagg, tilldess han togs ombord af norrmannen och fördes af honom till närmafte hamn i Piteå. Endast den wärande stormen och nattens inbrott kunde förmå Aspgren att öfwergifwa fin troge na sluta; men norrmannen wille ej tas ga den i släptåg, emedan hans fartyg mar assureradt. Länsstyrelsernas tredje ärswertberättelser. Från Norrbottens Kur (vat. d. 15 Ott.): oo Sedan årets gröda bunnit inbergas och någon del af säden blifwit aftröskad, har man funnit att all slags säd, så i råg och korn som hafre, gifwer en äring, som öfwerstiger medelmåttig skörd. Notfrukterna, potates, kålrötter och rofwer, de enda fom i orten odlas, hafwa lem nat en ymnig och god afkastning. Likaså har höskörden blifwit ymnig, ehuru nå gon del deraf i anscende till reguwäder under inbergningen blifwit i någon mån skadad; och för gifwet fan antagas, att alla flag of förenämde alster lommer att tillfredsställa ortens behof deraf. Från Westerbottens län (dat. den 17 Okt.): Den warma och wackra wäderlek, fom war rådande då andra ärswäxtberättelsen afgafs, fortfor till Augusti månads slut, hwarefter något kyligare luft inträrde, dock utan att förrän t sista dagarne af September wara förenad med nattroster; men mycket regn föll under berörde twens ne månader och fördröjde inbergningen af grödan, fom jemwäl deraf i någon, ehuru obetydlig mån skadades. Afkastuingen anses öfver hufwud tas get utgöras af: höstråg, 9:de kornet; wårräg, 7:de kornet; forn, ortens hufwudsäde, likaledes 7:de kornet; hafre, enahanda afkastning fom kornet; lin och hampa, fullt medelmåttig afkastning, hiwis fet oc inträffar med ärter och bönor; potates, 10:de kornet, samt kälrötter och rofwor fullt medelmåttig afkomst. Ehuru, hwad beträffar höfångsten, dens samma till någon ringa del blifvit ffadad af regn, har den dock i allmänhet utfallit wida öfver medelmåttan och på många ställen blifwit ymnig. Med afseende å innewarande ärs goda skörd, anses den fullt motswara ortens behof, hwadan någon statens mellankomst för anskaffande af föroämnen åt länets innewånare, eller penningebidrag till inköp deraf nnder instundande winter för ingen del erfordras.

31 oktober 1860, sida 3

Thumbnail