Norrländska Korrespondenten – 31 oktober 1860, sida 3

— En wacker bröllopsgåfwa, kära Mary! — yttrade fru Martha leende. — Båst år att du tager den lilla med dig! Gud har lemnat den wårnlösatdin mård. — Ste Guds wilja! — swarade Mary. Hennes tårsyllda öga hwilade med outjåge ligt medlidande på det arma moderlösa barnet. Kanhända war hennes äktenskup ide beffårdt någon barnaglädje, eftersom Gud just i dag låtit henne finna denna späda, fränfallna warelse. Hon tryckte denna med innerlig ömhet till sitt af obestämda aningar klappande hjerta. Emedlertid fördes den döda in i ladan, för att der hwila öfwer natten. Först efter. Marvs bröllop skulle den juridiska undersökningen om dödsorsaken och hwem den döda i lifstiden waru företagas. Sie gert sjelf utöfwade inom sin by ett slags domarebefattning — och qwinnan war i allt fall redan död. 2. Mijsstankan. Bröllopodagens morgon inbröt. Lif och rörelse spridde fig öfwer allt på Sie gerts gård. Werner von MRäbl hade i ganska god tid infunnit fig i bröllopshuset. Han brann af otålighet att få ledsaga fin