Norrländska Korrespondenten – 31 oktober 1860, sida 2

skrifna wiset:; men kunde ej uppgifwa ti den då det stett; omkring 20 eller 22 år sedan skulle det dock wara, hwaraf man jer att det nobla handtwerket bedrifwits i alla tider på W:s werkstad. Guld: smedsgesällen Flodman wisste intet att meddela, men hade genom andra hört att W. tog endast stämpladt arbete med fig till Gefle marknad, hwaremot oftämpladt sälts här hemma. — Derefter hördes egarne till de sednast inlemnade och undersökta guldpjeserne, hwarwid en del af dem förklarade sig nöjda att återtaga dem sådana de moro utan widare erfättning, en del wille hafwa andra eller ock erfättning. Bagaren Nordahl, hwars ring war 1 grän underlödig, återtog sin gerna, emedan han betraktade den såsom en klenod, hwilken föröfrigt är prydd med twänne stadsmärken, det ena tjenans de till kontrollstämpel. Wedin, fom ans såg fig — troligen under hela fin guld smedstid — warit utsatt för dåliga arbetare, hwilka wållat honom detta trassel, förklarade sig gerna wilja återtaga alla underlödiga arbeten som bewisades wara gjorda hos honom; wille eljest stylla allt på Hedqwist isynnerhet hwad urbhas fen beträffade; sjelf war han få ärlig och hederlig och hade aldrig med fin wilja bedragit någon menniska, och det war till hufwudsaklig del hans lättrogenhet mot arbetarne fom kanske skulle komma Hos nom på fall. Emellertid wille han ej widgä att alla företedda arbeten med hans namnstämpel woro af honom gjorda, ty det wore möjligt att hans arbetare gjort för egen räkning, och slagit dit stämpeln, och han uppgaf att det kunde wara möj: ligt att Lundgren gjort sjelf den af hor nom omwittnade ringen. Flere ringar och en bröstnål företeddes af åklagaren, fom hade full anlet ning att tro det te woro en del falskt stämplade och en del underhaltiga, hwarföre han begärde att te slulle så afgå till kontrollwerket för matt profwas; likaså begärde han att hos kentrollwerket skulle göras förfrågan ans gående te falska stämplarne å förr ins lemnade pjeser, hwarom något i ven fers naste skrifwelsen ide förekommit. Då åklagaren efter förra ransakningens slut följt med W. hem för att taga reda på den då omnämnda saxen, hade han foms mit få långt efter, att W. hunnit förr inom dörren, hwarwid han tillhwiskat Lock att gömma densamma. Lock, som war närwarande, tillfrågades på förr aflagd ed om W. tillsagt honom härom, hwilket denne medgaf, men fom han ej wisste hwar saxen fanns kunde den ej heller af honom undangömmas. Det der war miftag af Lod, påstod Wedin, som trodde (pikerande) att åklagarens musikaliska öra skulle hafwa kunnat höra dens na hwiskning: han förnekade emellertid detta Locks wittnesmål helt och hället. Åklagaren hade ej fått tag i den rätta saxen och begärde att få göra en unders sökning hos W. för dess upptädande. För att få ve nu inlemnade gulvpjeferna undersökta begärde åklagaren ytterligare uppskof med målet. Wedin, fom