Norrländska Korrespondenten – 31 oktober 1860, sida 2

Så talade fru Martha, och strida tå: tar föllo med detsamma ner öfwer hennes ännu friska linder. Frans hade redan gått trappan uppför och inträdde helt sakta i Marys lilla rum. Den ljufwa flickan låg på fina nån, med ansigtet lutadt öfwer den framför henne på en stol hwilande bönboken. Mary war en smärt och smidig flicka, hwars milda blåa ögon blickade swärmiskt fram ur det finbildade ansigtet. På hen: nes fria och klara panna thronade oftuls dens wårdighet. Hon war trolofwad med en adelsman, hwars egendom war be lägen endast några få mil från hennes faders landtgård. De begge älskande wo ro fåftade wid hwarandra med kärlekens och tillgifwenhetens innerligaste band. Frans tog ett par steg framåt och wid rörde helt fafta Marvs axel. Hon fåg leende upp till honom. — År det du, Frans? Är du wäl belymrad för min skud, min gode, beskedlige Frons? Du tänker säkerligen på att wi i dag äro sista gängen tillsammans. Önstar du måhända följa mig åt på min färd till det nya hemwet och der qwarbduf: wa hos mig?