Norrländska Korrespondenten – 26 september 1860, sida 3

fonvention, enligt hwilken en ut tråd ifall ledas från någon punkt på fransta fusten öfwer eu af de Äyoriffa barna till Newfonndland. Denna tråd fall neratigen blifwa få Lät, att ban skall sjunta lila lediat fom en loaglina. M-an bar funnit, att bivad fom sjunler på 10 fots djup ifu en sjunker på ett vjup af 10,000 fot. Till ombinrning af trören ffall bes vänn bampa. Det finnes nemligen hera I log af hampa, of hwilta nigra äro tyngre, andra lättare än wattnet, så att man tan wälja det lämpligaste slaget, och desutom bar hampan den sörträfstiaa egensiapen att sammandraga jig 3 procent i wattnet. — BHelsingborg, fom städse aifwvit lif liga bewis på fin sympati sör Jtaliens fal, firade den 10:de underrättelsen om Garibaldis intåg i Neapel med illumic natien, musit genom gatorna och en fejt på rärhnsel. — Man läser i Åmåls Weckoblad: Det lätta sätt att ättomma arsenil, fon nåra noa af hwarje tringstrytande påse och lumphandlare utbjudes på byaden och begärligt löpes af allmogen, bar återigen nära wållat en menniffas dör. Cn minderårig pojke i Ån imsko socken har af en annan person erhållit eu bit arienik, med tillsägelse att gifwa sin Husbons de det i maten, då han (pojten) sluppe widare stryk. Pojten efterkommer denna tillsägelse, och wid ett tilljälle, Då buse bonden skulle förtära på bordet framsatt mjölk, strör pojken osörmärkt arsenil teruti. Mjölten förtärdes utan att hus bonden afskräcktes eller ens fästade upps märlsamhet wid det grummel han fer wara strödt öfwer ytan, men när han på bottnen af fatet märker några större lorn, upphör han med ätningen. Och då efter en timmas tid det förtärda giftet börja: de låta tänna fina förfärliga werkningar, anade han förhållandet, men fom han lyckligtwis förtärt endast en mindre aqmwan:titet, nndgid han döden. Den skyldige pojken, som erlänt sin förbrytelse, är afförd till fängelset i Wenersborg, och för rgiftningsmålet är anhängiggjordt wid Tössbo häradsrätt. — Grefwe de Strada i Paris har, sedan alla hittills söreslagna och bequanade medel att få slkenande hästar till att stanna, wisat fig wara. fruktlösa eller åtminstone förenade med stora fwårigheter, uppfunnit ett lila entelt fom ofmikligt sätt att i ögonblicket hejda de mildaste skenhästar. På grund teraf att andhemtningen genom näsborrarne är nödwändig för hästarne under deras lopp, bar grefwe de Strada påfunnit att genom twenne remmar, föga synliga på betslet, åstadlomma en tryckning på näs: borrarne, hwarigenom andhemtningen före swåras få att häften heldre faller , än försöter taga ett enda steg. Detta kitt anbragta medel kan förwandlas till en prydnad samt anwändas lita wäl på rivsom wagnshästar. Prof på uppfinnine gens werksamhet äro redan aflagda, chu ru man icke alltid har till hands ffenande hästar att förewisa. — EEt 6F56