Norrländska Korrespondenten – 26 september 1860, sida 3

De båda ungas hjertan woro allt för fulla för att något samtal skulle kunna komma i gång. Martha satte sig till pianot. Under det hon spelade, hördes någon häftigt knacka på dörren; Hoswmer inträds de i rummet. Då han såg mif Dietrich, stannade han helt förwånad och gjorde en tafatt helsning. Etit löje fom han ej kunde undertrycka och hwars betydelse blott alltföt wäl fattades af Martha, swäfwade på hans läppar. Hocmer gick nu fram til Elson, fom oaktadt fin förtret lifwål sökte att mottaga honom bjertligt. — Huru mår ni, min ftadars mån? utropade Hosmec, tryckande Francis utsträckta hand. Jag kommer just nu från Fort Sutter. Mitt första befök år hos et? Man har berättat mig ert miföde, men jag fer med glädje, att ni redan är friff. O! hwilket rysligt land detta år! Sade jag er ide detta förut? Ehuru iakttagelseorganet ej war särdeles utweckladt hos den wälfödde engelsman: nen, så märkte han dock snart att han hår war till öfwerlopps. Förebärande affärer, tog han afsked af Francis och miss Dietrich. Denna sednare hade welat