LWLWAAA — FeN draga sig tillbaka då Hosmer anlände, men Francis hade haft sakta bedt henne: — Stanna! jag beswåär er det, Hon dröjde; men istållet för att delta ga i samtal gick hon ull pianot och satte fig, lifsom för att genomögna ett mufitfinde. Då Francis, efter att hafwa följt Hosmer till trappan, äterwånde till sitt rum, fann han Martha badande i tårar. Hon torkade hastigt fina ågon och låtsade wara mycket sysselsatt med en sonat, af hwilken den stackars flickan nu ej skulle kunnat deschiffrera en enda not. Francis betrattade henne ett ögonblick från midten af kammaren; derpå nalfades han. — Martha . .. fade han med wek råst. Hon wille swara, men kände att wid första ord skulle tårarne ofbryta henne. Låtsande fom hon ej hört hans tilltal, bortwände hon hufwudet. Francis föll på knå wid den unga flickans sida och fattade hennes hand. — Martha återtog han, erinrar ni er att första dagen ni kom hit fattade ni min band på samma fått fom jag i det. ta ögonblid fattade er. (Forts.)