Norrländska Korrespondenten – 15 september 1860, sida 2

andru sormer. Beflutet om hundskatten har äfwen sina swaga sidor, då det är lemnadt åt sockenstämmorna att afgöra, huruwida det kommer till werklighet eller icke, hwilket sednare troligen öfwerallt blir händelsen, då hundegarne, som der utgöra pluraliteten troligen ide skola mar ra böjda för fina skatters förhöjning. En beskattning på få nyttiga husdjur fy nes oc mindre tjenlig. De behöfwas wäl på många ställen, säsom husets tvogna wäktare, och mången röfware på twå eller fyra ben har studsat tillbaka af förs skräckelse mera för hundens än för husbondens höjda stämma. Dessutom synes det nog underligt, att den personliga afgiften skulle wara större för en hund än för en menniska. Ett nytt beswär blefwe det äfwen att få alla hundar ordentligen mantalsskrifna oh att funna rättwist åtskilja de till beskattning fföls diga från de skattfria, då någon säker grund för denna åtstillnad icke finnes uppgifwen. — Tjugondefjerde häftet af Nytt Kar binett8-Bibliothet, innehållande fortsättning af Arfgodfet, romantisk skilldring från Ryssarnes härjniugar i Swerge 1719 af Pilgrimen har nu hitkommit. — Från Beckaskog omtalas att under DD. MM. fonungens och drottningens sednaste wistelse derstädes de höga per: fonerna en dag woro nte och höstade hö, konungen med lia och drottningen med räfsa, hwarefter de med det öfriga höstfolfet åkte i höwagn hem till berregården. Wid andra tillfällen gjordes pror menader till de högsta berg och backar i närheten, derifrån wacker utsigt erbjöds. En dag Åkte konungen i öppen wagn under regnigt wäder till Trolle-Ljungby; H. M. körre sjelf oh hare en liten kar puschong dragen öfwer hufwudet. — När postiljonen Nils Johansson, som afreste från Göteborg den 30 Aug. på eftermiddagen med post till BVenersborg och Karlstad, skulle under natten pasfera den straxt inwid Lilla Edet ber lägna Haneftröms-ffogen, ett gammalt tillhåll för poströfware, blefwo poftiljonen och skjutsbonden anfallna af trenne, med grofwa tillhyggen bewäpnade karlar, hwilka rusade fram från sidorna af mä gen. Då Johansson genast ställde sig upp i kärran och riktade en pistol mot röfrarne, war det förnämligast den skjutsande, som fick uppbära de slag, som bofwarne utdelade. Skottet brann dock ej af, men genom skjutsbondens rasshet att pådrifwa hästarne blef posten rärdad och båda undsluppo faran att falla i röfrarned händer. — Enligt från Wenersborg ingången underrättelse hade ångfartyget Mariestar, fom afgick från Göteborg den 2 Sept. på morgonen med nästan full last af ftydegods, tidigt på morgonen den 3 fammane stött i Wenern mid inloppet till Wenersborg med ångfartyget Mereurius, tillhö: rigt Motala mekaniska werkstad och på refa till Göteborg med last af plankor, derwid Mercurius, hwilket är ett trär fartyg och nästan nytt, så illa skadades, Aggnnn ii — 1