Norrländska Korrespondenten – 8 augusti 1860, sida 2

sto lif eller djurs! Emot det sednare skulle kanske någon ha att inwända, ty efter all förmodan fick en hund sätta till lifwet. Men jag går händelserna i förwäg. Skallgången tog sin början 3 mil från staden kl. 7 f. m. på Måndags morgon. Södra skallarmen började sin marsch i en naturskön trakt af Stigsjö socken; den norra bröt upp från Aspnäs by i Säbrå. Sträckan midt öfwer ffogen, uppgående till en dryg halfmil, war besatt med manskap. Jnnan jag dock börjar marschen nedåt måste jag omnämns na en händelse, som wisade sig ha ett menligt inflytande på skallet. Anföraren för födra skallarmen hann ej fram komma till den bestämda mötesplatsen förr än han i grannskapet deraf, sedan han från stora wägen wilit in på en smal hålwäg, möter hopar af det uppe bådade manskapet, fom i fullt språng äro stadda på hemfärd. Dels med goda ord, dels med anspelning på de föjlder ett sådant afwikande skulle medföra, förmår han dem, ehuru motsträfwiga, att återwända. Wid derefter skeende upprop bes fanns det, att hälften af det bestämda antalet saknades. Ingen möjlighet förefanns således att med få litet manskap få linien sträckt få långt söderut att de längre ner uppstälda wakterna wid för: bitåget kunde upptagas i skallarmen. En inskränkning och förändring af planen blef deraf nödwändig. Detta war genast en betydlig faveur för wär kära Nalle! — Jnnan marschen sattes i gång tillfades manskapet utefter linien att hälla yättning till höger. Detta iakttogs få grundligt på södra flygeln — norra fly geln deremot höll mera rättning till wenster — att en stor lucka redan innan första halftimman gått till ända uppstod. Härigenom afsöndrardes några och trettio man från hufwudstyrkan. Dessa jemte te längre ned uppställda wakterna, fom fått order rycka upp på skogen, samt här och der i wildmarten spridda från hufs wudstyrkan skiljda afvelningar, tilljame mans ungefär 150 man, påträffade fe dan aldrig stora skallet, utan bildade ett litet skall för sig, samt framkommo till vångsjöändan jemt om Måndagsqwällen, medförande ett djur, troligen en räf, emedan en sådan under dagens lopp wa: vit synlig på drefwet. Hufwudstyrkan, fom framskred vjemförligt mycket långfammare, afhördes ej den dagen. — Emellertid om det roar farbror, skola wi göra en liten visit hos tem uppe i skogen, der te uppstälda Lä grade under natten, belysta af hundrade tals eldar. Anblicken deraf war ganska egendomlig. Jägmästaren i Länet, som hare öfwerinseende öfwer bela skallet, hade den natten annat att tänka på än att taga fig en lur. — Hans fysfelfättning bestod uti att oupphörligt avancera utefter linien för att ryda upp en och annan bondpojke, font med eller, mot fin wilja dignade ned på marten. Åtstilliga jägare härifrån, fom såsom friwilliga deltogo i jagten, biträdte honom äfwen Dur:33deeUeeeeeLNH. U AW reser