Norrländska Korrespondenten – 1 augusti 1860, sida 2

stater, kårer och enskilda, intogo D. M. hos landshöfdingen, statsrådet Fåhreus dejeuner, hwarefter embarkering skedde närmare kl. 3 e. m. WWid afrefan lik som wid ankomsten helsades D. M. med wäldiga hurrarop af folkmassan. — VPan läser i i Dagligt Allebanda för den, 26 Juli: Ånyo bar ett vån föröfwats i närbeten af hufwudstaden. En gmwinna, mjöltbud ifrån Bo på Wermdö, blef nemlis gen, enligt hwad för oss af trowärdig person uppgifwits, i förgår kl. omkring 2 på dagen i Likla backe frånröfwad fin wäska, hwilket tillgick på ret sätt, att då hon, sittande på fin kärra och ätande på en smörgås, kände en kittling bat på halsen och slog med handen för att bortse jaga hwad hon trodde wara en insekt, samt derwid wände sig till hälften om, såg hon en knif blänka emot sig, med hwilken en karl just hade afskurit rem men på den wäska hon hade omkring hals sen, hwarefter han med wäskan tog till flytten. Den förskrämda qwinnan dref på hästen för att så fort som möjligt komma hem. Rånaren lärer emellertid icke fått mer än ett obetydligt belopp, enär qwinnan hade endast en ringa del af de penningar, som hon från staden hemförde, förwarade i den bortröfwade wäskan. — Ur ett bref från en fjortonårig gosse till fina i Norrköping boende förs äldrar meddelar Norrköpingskuriren föl jante nya bidrag till historien om den ofäterbet, fom för närwarande herrskar uti hufwudstadens närmaste omgifningar. Den nämnde ynglingen skrifwer: i 73 söndags war jag utsatt för en rå nare. Utbjuden till brukspatron Tisells egendom Stockby, ungefär ; mil bortom Lidingebro, nödgades jag om aftonen ensam gå hem hela wägen, för att föl jande morgon wara på min plats. Wid afskedet tillråddes jag, att i ftöfmelffaften nedlänga hwad jag möjligen kunde hafwa i fickorna, ty wägen ansågs ei fär fer, eftersom snickaren Rundström i närs beten blifwit mördad föregående dag. Jag lydde rädet och begaf mig raskt i wäg. Kommen nära Ladugårdsgärdet wid en liten tät skogsdunge, ropade en röst: pojte! Jag tog till fötter och sprang allt hwad springas kunde, men blef snart hindrad af en karl, som kom emot mig. Har du några pengar ? frågade han. Mej, wisst inte, blef mitt häpna, men sannfärdiga swar. Nu företog fia banditen en noggrann undersökning af mina fickor; men som han der ingenting fann, lät han mig gå. Min wisferligen dåliga, men det oaktadt kära klocka låg i ena stöfwelskaftet, och förrådde ide med något enda tidtad fin derwaro. Jag förmådde knappt andas, men tog likwäl till fötterna återigen. När jag hunnit ett stycke fram, hörde jag stadsklockorna slå half; jag ansåg det wara 411, men bet war 112. — Man läser i Kalmar-Poften: Afwen här på orten har en warmluftsmaskin af Ericsons uppfinning blifvit A3AAAi