flottan, — efter att hafwa inlupit och blifwit instängd i Björkösund, utanför Wiborg, gynnad af förliwind, modigt styrde midt på de ryska skeppen, hwilka lägo sammankedjade twärt för utloppet. WW ha den faft! tänkte Ryssarna, och Swenskarne läto dem bibehålla denna tan fe en månad. Men då blef swenska krigs. lejonet otåligt. Med lyftad ram och wreds gad uppsyn nalkades det Ryssarnes swarta slafstepp, och se! de grofwa kettingarno, som woro dragna för att sammanfoga ryska skeppen brusto fom mwurknadt fegele garn, och hafwets widunder, ryssens grofwa krigestepp, förstummade fina eldgap och weko skyggt undan för att lemna fri passage åt det retade Wasalejonet. Men då eftersta delen af lejonet höll på att passera genom den öppnade breschen, samlade Ryssen allt sitt mod och — angrep swansen! ... Femtio skepp och femtus sen man gingo härigenom förlorade för Swerige. Modiga genom denna ärorika (?) seger, wille nu Ryssarna helt och hållet förgöra swenska flottan, fom 190, segel stark, fams lat fig i Swensksund. Prinsen af Nafau, Ryssarnes amiral, anföll henne der med