Norrländska Korrespondenten – 1 augusti 1860, sida 2

med den tårade blicken mot himlen, ett rof för de grufligaste qwal, uttalade hans mun en warm bön. De fyra unga månnen drogo fig wörd. nadsfullt tillbaka, samt förde sins emellan ett hwiskande samtal. Detta samtal af: bröts af Swen, som efter en stunds förlopp uppsteg från sin knäböjande stållning vå grafwen. Med utropet: Upp att söka döden! skyndade han ned till stranden. Ynglingarne följde honom tysta, och snart sutto de åter i sluven, som med god fart återwände till skeppet. rStyndom att förena of med flottan! Sått til hwarenda flut! ljödo Swens kommando-otd få snart han satte foten på däck. Skeppet, fom hittils prejat bi, brasfade nu fullt. En frisk fultje fyllde seglens wåldiga dukar, och snart ilade örlogsmannen framåt med en brusande drif. wa framför sin swarta bog. IA. Swenska historiens blad äro tika på ärofulla minnen, och bland dessa intager 1790 årg fälttåg ett ganska utmärkt rum. Ej utan en för det swenska bjertat anger näm känsla erfor man, huru den swenska