Norrländska Korrespondenten – 19 maj 1860, sida 3

wid hyllningen, den 5 Maj 1860, war af följonde lydelse: Wälborne, ädle och wälbördige, äre wördige, wördige, walarde, åredorue, för. häåndige, walakiade, hederwärde och reblige, gode herrar och swen ske nrkr Sedan jag i templet, inför Herrans he liga altare, jörnyat unna löften till dett foif, fom min store farfader för ett hal d årpundrade sedan blef kollad att ätorikt siyra, och hwars wäl min af of oba djupi och innerligt saknade fader, under en friosäll regering, mäktigt befordrat, har jag i os sammanfallat eder, gode hertar och swenfke mån, för att af eder emottaga den ed, hwars uppwande fall betrogga få derneslandets sålihet. Denna från fö.lfadren ärfda fer, ott konung och folk genom ömsefidiga, offer . ligen uttalade och heliga förbindelser, annu närmare sammanknyta fina framtida öden I år ej en tom och meningslos form. Dass bewdelse kännes wieserligen djupt edra! hiettan, såsom i mitt, och aldrig stela des: ; sa högticliga ögondlid ur wåra minnen förswinna. Wi letwa uti en tid, då nåstan uti alla! länder sinnena beherrskus af en i ollfa riktningat fig yppande oro, of ex missdelätenhet med det beftåenre och en firåfwan till ett ofta dunkelt anadt bättre. Från He wåldsamma skakningar, fom der uf inom andra samhällen fromkalluts, Kongl. Maj:ts tal till rikets ständer ; ten Ssancinaviska holson gmom Fv. nens nåd warit dewarad. Med lugn be sinning och fast foctröstan till fin lagbund. ne konung hafwa doss folf försätt att dra ga nvua af andra landets etfurenhet, utan att blottställa sig för de faror jom bota dem, hwilka i hwarje rörelse fe tecken af ett fristare Lif, i-hworje förändring ett frumsteg Framåt måste mi gå, 19 Milia. ståendet år för ett famhåle lila wådligt, fom i tidens längd omsjligt; men ej må wi obetånkt sramstynda. Med lugna, men derföre odsä sätra seg, skola fenung och foll wandra hand i hand mot wårt höga mål: Fåderneslandets wål! Må denna dog beteckna de förbunr, wi til dess uppnående afsluta! Naturens rika gåfwor ligga i Norden ide uti öppen dag och komma cf hår id: tisl godo utan froft, ihärdigdet och ordete; men Dderföre foftrar den oc ett fraftigt folf, lom Wer att ur bergens kjupa schackter AA:mmn:nm:m: 88