Norrländska Korrespondenten – 16 maj 1860, sida 2

Den Allsmägtige, Ewige Gud ingjute sin Heliga Anda uti eder själ och sinne, uppsät och företag, igenom hwiltens gåfwa I få mågen fyra land och rike, att det må lända Gud til pris oc ära, rått och rättwisa till fiyrto,?land och folkå til sodo. När konungen upystigit och satt sig på tronen, hemtar Ö. Erc. hr jujtitieftatsmi nestern den fongl. kronan från altaret och, ulika med erfebistopen, fårter den på H. M:ts hufwud hwarwid erkebistopen låter renna bön: Gud allsmäktig, himlens och jordens Herre, fom rikets frona eder gif mit hafwer, fivcfe eder uti alla konungsliga och christeliga bygder, att land och rife må genom edert goda och lockosamma regemente fig förkofra och törbåttra, och att J, efter det timeliga oh förgångeliga riket, mågen blifwa delaftig af det, fom ewigt är, och der bekomma den kronan, fom Bud ala rättfärdiga förwarat hafwer. Sedan hemtar H. Erc. he state ministern för uttikes arenderna från altaret spiran. Då den af H. Erxc. samt erkebiskopen till fonungen öfwerlemnas, laser ertebiskopen orana bön: Den Adsmägtige Guden, fom satt eder att med fonungslagt walde råda ofwer sitt folt och befallt, att J med rätts tärdighet detta folket regera och döma fos len, ban förlåne oc eder nåd, att alltid rätta eder efter den amiga konungen. hwars förra år en rättrals spita; alltid älska rått särdigheten och hata ogudak:igt wåsende, genom mår Herta Iefum Christum! Deruppå hemtar öfwersståthälbaren hr urefwe I. Hamilton äpvlet och, ullika med e febiskopen, ofwetlemnar det åt fonungen, fom då tager spran i wensia handen och emottager ärplet med den högra, hwarwid erfediskopen laser denna bön: Gud, fom :der fatt hafwer til Swerges, Götes och Wenves fonung, ferlane eder fin nåd, att J tifet haba mågen wid ful matt och mwålfiänd, honom ull pris och åra, eder ull berömmelse, Swerges mån och detta lantet tid gagn, frid oc enighet! De efter går generalmajoren br af Nors rin, att från altaret hemta nyckeln och, :ibita med erkebiskopen, öfwerlemnar den åt tonungen, som då lemnor åpplet att hällas of öfwerstäthålloten br grefwe J. Humalton. Harwiod läser erkebiskopen ben na bön: Gud, den allamaftige, fom eder of fin gudomliga Försvn til denna fos nungsaliga åra urrhöjt hafwer, ginve eder nÄd, att öppna wiehetens och sanningens skar:er får edert folk, att utestanga wilier, laster och duglöshet ur edert tie samt bes teda åt den idoge ttejnad och förkofran, lattnad och tröst år den lidande och de. diöfwade! i Seran hemtar genetasläjtnanten br fris herre Sprengiporten smärdet och, jemte erkebiskopen, oswerlemnar bet, blottadt, åt fonungen, vå H. M:t lewunar nyckeln til aeneralmajoren af Nordin, och erfebiffos pen läset denna bör: Gud, fom erer froårs bet antimardat hafwer, ott J dermes skolen b-Fynda fe fromma och rättsinniga, men struffa de wrängwisa, de ber log och rått ej afta och eder sjelt ellet landet före derfwa wilja, gifwe och ever fin heliga nåd, ere EEEk