att i alltid mågen warda wid en god tröst till att manligen strida och uträtta edert wårf till Guds ära, edert samwetes frid och edra undersåtares wålsärd, genom Je sum Christum, wår Hetral Härefter återgär erkebiskopen till altaret. Konungen lemnar fmårdet til generat löjtnanten frih. Sprengtporten, som be håller det blottadt och högburet, oc For nungen åtettager spitan i högra handen sami äpplet i den wenstra. Regalierna swardet och nyckeln hålus Då till wenshber, närmast tronen. ö H. exc rilsmarskalfen gifwer då tecken åt rikshärolden, fom framtrader och får! ler fig på Sfroerfta trappsteget till tronen samt utropar: Nu är Carl Den Femtonde krönt konung öofwer Swea och Gvz; tha landom och underliggande proz vinfer, han och ingen annan! Ester skedt utrop höjer rikshärslden jemH te de öfrige hårolderna deras spiror, då pufot och trumpeter låta höra fig, och i folket swarut: Lefwe konung Carl den Femtonde! och dä tastämmet orfestern med musifen i en forus af orden i 1:sta Samuets bok, 10:de fap. 24:de versen: Locka ste fonungen elc, hwatestet sjuages sisa versen af psalmen n:t 300: Hell konung fal och lockosam etc., fom upptages af biskopen i Carlstad. Så snart häroldsropet skett, gifwer H. Erc rutsmarskalten veden til saluten; hwitea werkdabes medelst 42 fort från batteriet å Steprsholmen och ert lika antal från batteriet å Kastellholmen, enligt konungens befallning hårom till öfmwers kommendanten i Stockholm. Då psalmen år sjungen, läses af erfec distoven denna bön: O! Ewige Alsmåt uge Gud, fom wåld hafwet öfwer mennis skors riken, uti hwukens hand alla herras dömen äro! Dig ware ewinnerlig lof och åra att Du en kriftelig och mild konung öfwer oss uppsatt hafwer; utgjut, o! Du darmdettige Fader! ofwer honom Din he liga andas fraft, wisdom och storka; sänd, ol Herre Gur! Din smorda bjelp ut bels gedomen och hör honom i Din heliga hiar. mel, att han Ditt folk med nåd hjelpa, med rätimwifa tegeta och med tyda och se get biskadda må! Bewisa henom gocher och trohet, att de bewara honom oc att bang är måga blifwa från slägte till flåg: te! Våt, Herre! hand Erona öfwet honom blomstra, och stadfsast hand thron för Dig ewigliga, på det ditt gudomliga namn må warda prisadt och urphåjdt, Din heliga kristeliga församhng utmidpad och brstar mad, och i all land under hans walde rättfardighet, frid och walsignelfe bliswa ot förökas, genom Dm Son, Jejum Chtistum, mår Hirra! Derpå gifwes wälsigneljen af erkodiffo. pen. Sedan börjar åter musilen. Konuagen begiiwer fig då tilbaka Hå fin hol, i den oroaing, att först går H. Erc riismatskalken, och efter honom bå res Nockeln samt dernåst Swärdet, blot. tadt och upphöjd:; hwarefter konungen går med den kongl. manteln på fig. Kro 33i —