Norrländska Korrespondenten – 16 maj 1860, sida 2

ö fa till Canterbury? Han lår säkert ge nast willfara er önskan. Wid dessa ort rodnade Did starkt. — Nej, blif ide ond Richard, min mes ning war ej att — att — Jecsie flam: made och tyftnade åter. Ait förolämpa edra wänner, inföll Did hwilken genast ångrade fin häftighet, då han såg att hang första yttrande gjor! henne ledsen. Mi får ide för något pris wisa min mor att ni år likgiltig att råke hennes gåster. O, om ni wisste huru mycket beswär hon haft, för att funna fe dem alla hos fig, och huru många froårigheter, för att ide förolämpa någon wid bjudningen. Tänk er hennes förskräckelse, då hon i morse emottog en biljett frän Romleys, deruti de tillkännagäfwo, att de slutligen antagit hennes wånliga inbjuds ning. Wi hade till all olycka, i anscende til deras första nekande swar på bjuds ningen, flidot ett invitationskort till deras dödliga fiender Chersemans. Man påstäår att denna fiendskap härleder fig deref, art en ung Romlev friat till en utaf flickorna Cheeseman, men gubben Romlev har satt fig emot partis, och swurtt vå at ban aldtig gifwer fitt samwce til en sådan