Norrländska Korrespondenten – 7 mars 1860, sida 3

delse att widare låta höra af mig, ehuru jag ej på förhand tan besrämma på bwad jätt det blir. Dock — intresserar farbror fig för juridiken? Tiden mergifwer ej att inwänta farbrors swar på min fråga; jag är fåledes driftig nog att antaga ett jakande swar. Sedan flera år tillbaka har här föres warit en process emellan staden å ena och Gåreå (on by i Säbrå socken) byemän å andra sidan. Som farbror kansle känner, sträcka sig Gådeä byg eaor ända inemot mår ftåtliga tullport. Dermed skulle man anse att byemännen borde finna fig fullt bes låtna, men fom farbror wet spelar oförnöjsamheten och winningslystnaden en stor role här i werlden och att ju mer man eger desto mera önskar man erhålla. Detta måtte äfwen Gåreå byemän hafwa tänkt, ty ide nöjda med att betrakta tullporten säsom gränsen för fine domä ner ämna de nu utmidga fina bejittningar äfwen på stadens område, och fom detta ej i godo kunnat ästadkommas, ba de fett fig twungna öppna en process derom med staden, som littills warit i ostörd besittning af all inom tullporten befintlig jord. Såsom skäl, hwarpä de stödja fine ans språk, anföra de, att i fordna tider, då jordlappen hade ringa och intet wärde, en twist förewarit emellan Hernösands stad, som då naturligtwis ej på långt när bade den utsträcknina don på fednare tider erhållit, och Gådeå byemän. Denna twist rörde underhållet af en bro, som nu skiljer staden från fosta landet. Twisten slutade omsider få, att, då nämnde bro låg på Gådeå område, ret äfwen wore dess byemäns skyldighet att under hålla densamma. Härmed måste byemännen låta sig nöja. Sedan förföll hela saken: staden gick framät och som tomterne på andra sidan bron woro sertdeles lämpliga till boningags platser, så begagnades de af tomtlösa. Till yttermera wisso lemnade nmagiftraten fastebref på de egendomar och gårs dar, fom der börja resa fig. Hwem kunde då ana, att deras egare någonsin stulle rubbas i fina besittningar? — Ingen mar nog inffränkt att hysa en fåran tanke. Emellertid uppträdde då Gådeå byemän med anspråk på denna jord äfwensom en ftor tel af den s. k. Holmen. Magistraten ansåg allt detta wara en tanke, upprunnen i någon rubbad hjerna och lemnade den utan allt afseende. Emellertid uppmanades staden afgifwa fmaromål i saken och då wisare det fig att den ej war få alldeles sadelfast, hwad oms förmälde tomter och stadsdel angick, som de sjelfwe åtminstone hittills förmodat. Processen har sedan dess avancerat, remitterats och åter remitterats för upplysningars winnande och jag har låtit mig berätta att hofrätten fällt utslag till förmon för Gådeå byemän. Processen innehafwes nu af en starsbo, tillika hemmansegare i Gådeå, fom med ihärdighet fortsätter den och som troligen ej ger SFÄAAA