Norrländska Korrespondenten – 7 mars 1860, sida 3

hennes mor, samt njöto med fort rwålbehag den lila måltiden. Då Gustaf märkte, att Swendsen och hans wänner syntes förstämde för hans och grefwens närwaro, bröt han upp, få snart fom möjligt, och fick Falkenstjerne ide utan möda att följa med. På wägen yttrade hon fin föruns dran öfwer att råfa grefwen i Smwendfens ffa huset, och tillade allwarsamt: Alerander! hwad är din assigr? — Denna oskyldiga, älstwärda flicka! wil du göra henne . ... Grefwen afbröt honom: Till grefwinna will jag göra henne, det år min affigt. — Hmwar? ropte Gustaf: Du will gifta dig med henne? — Ja tet wet Gud, jag wil, swarade grefwen: År hon inte god nog kanhända? — Jo, utbröt Gustaf: tufen gånger för god att blifva offer för egennyttiga beråts ningat. — Åh prairi fade grefwen: jag älskar henne werfligen. — Ja, swarade Gustaf: liffom du älskade fröken Lucmann, få långe du trodde hennes far wara rik. — Min Gud! fade grefwen långsamt: RNår hon war fattig, lilsom jag, få blef jag ju twungen uppgifwa den planen att gifta mig med henne. (Fortf.)