Norrländska Korrespondenten – 7 mars 1860, sida 3

VV ERA D hon stod midt i ett groft arbete, med ett orent föföförflåde uppfästadt på ena sidon, och förtretad min, för det hon i detta frid ffulle nödgas wisa fig för främmande folk. — Bar ut tetitteln, och skaffa in mer mwatten, fade Swendsen. — Ja det lår komma att wänta, swarade pigan, vet år inte mer watten uppfoft. — Grefwen bad, att man för Guds skull ide måtte göra fig något beswår för honom; han war dessutom ide wan att drida te få tidigt på afton. Gustaf hade emellertid odfå kommit och warit wittne till detta uppträde. Han gjorde nu ånda på al förlägenhet derigenom, att han nalkades Helena och sade: Will ni göra Allerander och mig en riktig fägnad, så war god och gif oss nägra frulter ur korgen och ett glas of det fina dessertwinet, fom er far sist fid hem — Helena ilade ut, och fom förnöjd tilbafa med en vresenterbricka, bwarpå en butelj omlindad med korgflätor, samt slwade glas, en silfwerfrultkorg med frukt, och silfwerknifwar, allrssammans game malmodigt, men dyrbart. Grefwen uttömde fig i beröm öfwer denna anrättning, och syntes med fann förnåjelse betrafa den. Han och Guftaf satte fig hoa Helena och