Norrländska Korrespondenten – 7 mars 1860, sida 2

i Kontraktet utwisar, som bäst warit i siunkande, då foltet lemnats ät sig sjelft samt åt kunnige och renlärige presters underwisningar och handledning, tidtals åter dytat npp, dock förnämligast blott inom de wärfwade trupparne, bland hwilta lyckligtwis redan räknas många dec sertörer, ehuru t. ex. f. d. presten A. Wiberg under sistl. sommar eller höst och en f. d. folkskoleläraren Jöns Han: ner farit och fara omkring, för attftyrka och föröta anhangets tro på irrläran. Om den sednare berättade i dessa dagar en tanffattig och i sitt lefwerne mindre wäl känd baptistifrare, f. d. bonde, nu flitig wandrare mellan grannskapet och staden, att han, Jöns Hanner, ändtelis gen more kommen att emot både prester, lagstiftare och regering göra marafel (mirakel). Wid tillfallet upplästes några strofer ur sednaste November häftet af Ställningar och Förhallanden, och öfwer andra samtalades. Wi torde återkomma till dessa fragmenter hwilka blifwit oss anwisade. Nu må blott anföras hwad uti en i Hernösand sistl. är tryckt bro: chur om några af de bideljpråf, fom baptister och wederlikar mest missförstå och missbruka, m. m. förekommer neml. Huru länge skall den widtbereste Wiberg så saklöst drifwa baptistiska frihetsfpettakler och skandaler, såsom wid BPrefthytte bruk i Dalarne, då han, med brufsegaren G. Kerrulef wid sin sida, gick i spetsen för dem, som skulle döpas, tolf män och elfwa qwinnor, en del af de sednare i lånta linnen, skälfwande under tallbadet och ofta utropande usch?! Wi borg i wattentäta stöflor öfwer knäna höll baptistanden eller den, som skulle döpas, helt och hållet under wattenytan tills han hunnit läsa några böner, och efter slutad förrättning kl. 10 på föndagsaftonen anförde han dem åter till kapellet, der nattward skulle utdelad... Wiberg lät wäl sina doppingar glädjas deröfwer, att de nu mera woro rentmwag: ne från fynden, famt att ingen af dem hade gjort fig saker på Herrans lekamen och blod, ite heller kunde bedja fyndiga böner ... Men då hr W. wid nämns de bruk, åtminstone för dagen, ide fick större antal än det uppgisna, hade han möjligen erfarit samma motsägelse, fom en dopmakare i Medelpad, hwilken gjors de försök på en till år och förstånd fom men qwinna, bland andra. Hon lät honom neml. weta, att hon en gång blifwit döpt till Christus, samt att hon wiste på hwem hon trodde, hwarwid förs föraren, snopen och liksom förlorande koncepterna, genmälde: Du måtte mil tillåta mig att twätta skorfwen af dig, om du will bli helig och falig 2! — Och om Jöns Hanner heter det: Oaktadt erhållen presterlig warning, döpte han 8 personer i Kopstabäcken i Askers härad af Lrebro län. För sin brottslighet blef han bötfäld af häradsrätten, som hade lag och författningar så för sig, att den kunnat begagna en öfwerrätts gamla clausul: Detta med rätta. Men hof