Norrländska Korrespondenten – 25 februari 1860, sida 2

sten J. Janzon yttrar i en af honom wäckt motion om mårdandet af inhemska näringar, följande: När industrien klagar öfwer wanwård, får hon till swar:säälj för godt pris, och mi köpa af dig. Men är då det goda priset något så förträffligt? Åren 54, 55 och 56, när det war dyrt, klagade man då öfwer nöd? Woro de åren så olyckliga? Twärtom — det war en gyllene tid. Alla mådde wäl. Är det icke det goda priset som ruinerar of och är källan till wår wanmakt? Ski let härtill uppgifwer det gamla ordjprås tet: dålig wara köpes alltid för dyrmg Öwad annat, än att å wara grann för godt pris, gör, att pigans tredubbla lön ide kläder henne få wäl, fom förr. Det goda priset utarmar henne. Hon köper wäl klädningar för en tredjedel mindre än förr, men de hålla ide fjerdedelen mot förr. OM då utlänningen produs cerar ffräp i parti för bästa priset, få drager han af wår dårskap och fåfänga högsta winsten. Det är ett annat ords språf, fom säger: God wara köpes ide för dyrt. Detta är äfwen sannt. Nu har swensken af naturen stora teckniska anlag; han har ock warit känd för att göra ett godt arbete. Ett enda swenskt fickur är mer wärdt än ett par dussin af utländskt gods. Sammalunda ett fläde af Norrköpings wälkända firmor är wäl wärdt ett par riksdaler mer per aln än ett till utseendet lika wackert utländskt. Om nu köp för detta gafs I rdr mer på alnen, få wann konsumenten I rdr och producenten hwad han Hade öfwer efter afdrag af råämne och arbetslönen, och landet wann hela kapitalet, emedan det med så mycket ökade sin förmögenhet. Men äfwen der konfumenten skulle lida en liten förlust, är det mer ekonomiskt att med denna låta arbetaren fitta i mwäfstolen, än att fördubbla denna summa åt den arbetslöse i fattigwård. Omnås gon fan säga: Jngen är profet i sitt eget land, så är det wår industri. Det är ländt, att swenskt kläde, för att så af: sättning, måste utgifwas för engelskt; och köparen fan ej nog berömma dess föres träde framför annat: ty det är sstarkt, håller färgen och är wackert, så länge en bit är qwar. — En brefskrifware från Stockholur till Wadstena län tidning omtalar föl jande anekdot, fom cirkulerat i hufmudstaden någon tids: fort innan H. M:t konungen i höstas reste till Norge, affäns te han ett telegram dit; frånjiNorge font genast swar att de ide förstode swenska, utan bad att de måtte tala till dem på norffa. Dä detta anmäldes för fonuns gen, skall högstdensamme hafwa swarat med rynkade ögonbryn: må de lira fig swenska, eljest skall jag skicka tem en läs romästare hastigare än de tro. Efter detta skall swaret på konungens telegram. genast hafwa kommit på ren fwenfta. AR er R RA slaSERARRRRRR LL