Norrländska Korrespondenten – 18 februari 1860, sida 3

underrittelje att inget ar de wäniade prefwen vit antlommit. O. Änders son lirer warit miundre brotialiag, säsom en: dast medwetande dur jtölderna. (RI) Lernåjand e. 12 Feb.. 1860, Goa farbror! Jag tWker mia riktigt ie farbrors förs wänina, wid låäsanvet af dessa rater bf. mer att jar, fom ci på få länge wisat vingaste tecken till lif, nu, då farbror tanske tänter mig förmultnad 3 alnar under iorden, jåsom en annan Phoenix framträder ur askan! Ja, ja! Salen är också betäntlig. Redan har halfannan månad af vet nya året förrunnit utan att jag uppwaktat med ens en rad. Jag öfwerlemnar mig på nåd och onåd! För att i någon den ringaste mån godtgöra min stora före summelse mill jag, då jag af gammalt wet att farbror intresserar fig för fratekyrkan, i korthet nämna några ord om ret formella, ei rcella, i afseende på den allmänna gurstjensten härsräres. Def många och stora företräden bär framför fiera andra ställen tänner farbror förutt jag mill teriöre nämna ett och annat föräldradt bruk, som märlwärdigt neg ännu finnes qwar. Hwad fom särdeles sästat min uppe märktsamhet, av att ve s. t. perjonalia — månne de ei oftast med större stäl kunte benämnas pekoralia? — som med mer och mindre stäl ännu bibehållas i wåra landsförsamlingar, äjwen finnes i behåll i sjelfwa vejivensoch de mördis ge fädernes star! För allom torre namnet och des Des tydelse wara tändt, neml. att tern ed menas en biografi, fom från probifsjtölen uppläses öfwer med döden asaängne samhällsmedlemmar. J srälict för att med ten kristliga lärlelens balsam för: söka läka den djupa föra, hwari ten at lidnes efterlefwarte ssägtingor och wäns ner äre försäntte, benagnas bär fom ofs tajt en helt annan metod. Med dombafunaljnd och lagens hammarskaft måste detta östadkommas. Huruwida metoden är riltig lemnar jag åt andra att beröma; ing will blott ansöra ett exempel af många. J början af detta år mistade en fate tia bandtwerkare fin hunstru. Mannen, som ej will wara fämre än andra, anmäler hos pastor, att han öns slar jå perjonalia öfver fin aflitna hus stru. Öwad får ban rå höra, vå bon påföljante söndag andättiat infunnit fia i Guds hud? Jo! att den aflidna I ungdomen fört ett höast utswäfwande lefuadsjätt, bwarwid fföka och andra granna epitheter tilldelades henne, men att hon slutligen bättrat fia och fom oen någorlunda god kristen gått in i en ane nan werld. Huruwita detta hennes mins dre ordentliga lefnadssätt i ungdomen är fullt öfwerensstämmande med sanna förs hällandet wet jag ej; saktiskt är emellertiv, att de båda makarne i lifstiren leswat lyckligt tillsammans. J sanning en härlig grafskrift och ret af on prest!