sii ö—ä— — högre. Lit doftorn dömal — Ja sade grefwen: Ni wet, fåra doktor, att Gustof warit mer än mycket god emot mig under min sjufrom; men hwad ni inte wet, är, att sedan jag genom er hjelp och hang omforg nu fommit på benen igen, pinar han lifwet ur mig med ett förbannadt thes ma, som han jemt och samt warierar för mig, det mill säga: med moraliska föreställ. ningar i anledning af den dumma biftorien, fom jag måste duellera för. Nu wil jag beråtta er hela sammanhanget, ehuru det år en grannlaga sak; men för en man, fomn ... Doftorn afbröt honom med den försäkran, att han endast i medicinska, men icke i samwetssaker tilltrodde sig att spela en rådgifwares och förtrogens swåra roll. Men ynglingarne påftodo begge, att de ingen bättre domare lunde önska fig. GBrefmwen fade: MNi år en man fom fån: ner werlden. — Gustaf tillade: Ni har ett önt hjetta, och rent fom guld. NI, swarade Wolmand: DåÅ nitilåg gen mig en få skon förening, fom den Schiller kallar deg Weltmans Auge mit des Schwärmersa Har: få är jag mål, af tacksamhet för få smickrande tankar om mig, förbunden art meddela er hwad en