Norrländska Korrespondenten – 4 februari 1860, sida 3

nåd! Jag står bär för ort omtala att Herrand werk på Golgatba war full tomligt, ja jag bar pröfmat det, bang mert war sulltomli at mun (Fortj.) — Följande motion bar wid innewas rande ritsmöte blifwit mätt af repres sentanten frän Westerdettens län Olof Lindström: Wördja:nt Memorial! Det torde wil wara allmänt erländ, att jordbrufct är i Swerige den hujwudnäring, på bwilfon landets wälständ yt terst beror, äfwensom att ten jordbrukande befoltning n icke blott är den, från hwilken skattebidragen till staten Hufimuds sakligen utgå, utan äfwen den, som i nödens stund är att påräkna för landets förswar. Wid såtant förhållande bör tet wara en of statsmakternas förnäm sta omsorger att tänka på medel till näm da modernärings uppehållande och förs bättring: och är detta få mycket mera nödiat, fom särdeles wåra många fmå jordbrukare, i anscende till dryaa skatter och hårdbrukad jord, högst sällan äro i stånd att samla något kapital, hwarpå de funna stödja sig, då misswäxter och andra olyckor påkomma, lika litet, som de äro i ständ att utan hjelp kunna ges nom odlingar och andra förbättringar uppdrifwa sin jords produftionsförmår ga. För att i någon mån fomma iords brukarne till hjelp, hafwa Rilets Stänsder af bantens under händer hafda mes del redan längesedan anwisat en fond för utgifwande af fastighetslån; af hwilken fond, endiat sista bantreglementet, 8,175,000 Rdr fulle utgå till lån mot inteckning i fast egendom å landet. Med oro har jag förnummit ett rykte, att ätskilliga arbeta vå att få dessa medel dragna från jordbruket, för att anmäns das till understöd för handel och andra näringar. En sådan ovättvifa hoppas jag dock ide skola komma ifråga, utan får i stället, i betraktande af det stora behof af understöd, hwari jordbruket just nu befinner fia, förestå att lantsfaftiae hetsfonden, om möjlist, måtte förstärkas till ett högre belopp. J anseende på fördelningen af foftias hetslånen, har det blifwit anmärkt, att de kommit wissa orter mer till godo, än andra, och hufwudsakligen upptagits af större jordegare, detta sednare till följe af de dryga kostnader, som ätfölja länens erhållande, hufwudsakligen fir styrkande af wederbörlig säterhet. För att i någon mån förckomma dessa oli genheter, äfwensom den titsurdrägt, som: nu eger rum, tager jag mia friheten framställa, om ide ten till sastighetslån å landet anslagna fond lunde fördelas på länen, efter hemmantal eller folfs mängd, och aflemnas till filialbankerna i de särskilta orterna, inför hwilka, får fom närmare belägna, de jordegare fom önskate låna, med mindre tostnad kunde dokumentera sin säkerhet. Om remiss till weterbörligt utskott anhälles. Stockholm d. 30 Nov. 1859.