Norrländska Korrespondenten – 4 februari 1860, sida 3

mit hem från en utländsk resa. — Begge woro då hemligen fårlofwade: Hermansen med en född grefwinna af högadelig slagt, af hwilken hon dock alls ide berodde, une der hang frånwaro bade hon blifwit hofdam; — Wolmands fästmö deremot war dotter af simpla, borgerliga föräldrar, i hwukas hus hon lefde stilla och inskrånkt. Hermansen oroade sig högligen för sin trolofwades öde. Det högsta, han lunde hoppas tillbjuda en genom sina personliga egenskapet och fin ställning i lifwet få utmärft dam, war en landipreftbuftrug öde mjufa, ansprålelösa lycka. Wolmand dere emot trodde fia, fom läkare, ha båttre efos nodiska utsigter, och hyste ingen fruktan för fin bruds trohet. De kommo begge hem, och Wolmand fana fia älskarinna trolös. Han såg henne blott en gång Åter, för att aldrig fe henne mer; detta felslmgna hopp gren med få arym hand in i hang öde, att han aldrig gifte sig. Here mansens Marhilda deremot war trofast, od) emotstod med weckligt hjeltemod fina slägtingar, fom genom alla möjliga medel föfte bryta hennes förbindelse mes den fate tiga kandidaten. (Forts.)