Norrländska Korrespondenten – 4 februari 1860, sida 3

VV ?—gä C —— aftonen före min hemrefr, toder jag det war i går, få lifligt står den tiden för mitt minne. Det war också en wacker sommarmorgon. Wi sutto just få bår, och sågo ut åt Alstern och Jungfernstieg .... Wi? — Ad! jag war då ide ens fam fom i dag. — Redlige Hermansen! Du fom war min fnåfamrat i skolan, fom blef ftudent på famma gång med mig, fom följde mig genom lifwet! Ad, hwarföre nedsteg du så tidigt i grafwen, tidigare ån din wän, fom war förenad med dig genom få många band! — Hur lefmande får ide din bild för mig i detta ögonblick! Jag påminner mig få tyrligt wårt sam tal, Då wi här, på detta samma stålle, befunno of liksom wid ingången til wårt får dernesland, hwilket wi på tre år ide hade fett. Wolmand öfwerlät fig nu helt och Hål: let åt det wemodiga nöje fom ligger i min: net och i betraktelset öfwer lifwets omwer lingar. — Den mån, han nu med få myc fen saknad mindes, war en med honom genom den förtreligaste wänskap förenad, af naturen rikt begåfwad, men af Indan försummad teologie kandidat, i hmwars fålskap ban för fem oc tjugu år sedan foms