Norrländska Korrespondenten – 21 januari 1860, sida 2

Rutberg gjort anmälan om mordet sant angifwit bonden Erik Eriksson, hans förer Erik Gustaf, Per Anton och Carl, före bonden Anders Ersson, hans fon fåt jägaren Erik Anton samt drängen Johan Mitaelsson såsom illgerningsmännen, bes gaf sig hr R. till Hissjön, för att hålla ransatning, men då alla de angisna fräckt netare, till och med att hafwa warit ute den ifrågamarande aftonen, än mindre att wara delaltiga i wåldet, nödgades hr R. återwända med oförrättadt ärende. Saken fick af denna anledning hwila tills tidigt påföljande dags morgon, då hr MN. efter ifriga forfiningar företog nytt förs bör med ofwannämnda perfoner, hwilka alla fortfarande enhälligt förnekade all relaktighet i wåltet, men sådant vaftadt och med fästadt affeende på åtslilliga omständigheter, som stödde misstankan, hits tades genast fältjägaren Per Anton Berg samt Erik Gustaf och Per Anton Erikssöner, samt efter ytterligare wunna nog granna undersötningar den 30 Nov. Jo han Mikaelsson och den I Dec. Erik Ce riksson och Anders Eriksson. — Den 15 och 16 i sistnämnde månad hölls första ransakningen inför Umeå häradsrätt, då samtlige de hättare, äfwensom Carl Ervilsjon, slutligen ertänte, dels att de dels tagit i wäldet och att såwäl den mördar de Enock Rönnmark fom hans broder Gus staf Edvard Johansson woro helbregda innan slagsmålet började, dels att alla slagit Gustaf Edvard; hwaremot alla famts lige förnekade att hafwa brukat wåld mot Enock Rönnmark, med undantag af Erik Gustaf Ersson, fom mergaf att han, fe dan Enock blifwit liggande på wägen, till delat honom ett flag öfwer benen etc. — Målet uppsköts derefter till den 5 dens nes, då nytt förhör egde rum. Johan Mitaelsson, fom under tiden hållits förs warad i Umed häradshäkte, der han tif welsutan kommit att i ensligheten närmare öfwertänka sina handlingar, afgaf wid retta tillfälle en friwillig bekännelje, hwars innehåll tycktes Bjmereusfräms ma med sanningen. I denna betännels fe uppgaf Johan Mikaelsjon, art han med en spak måttat ett ssag åt Enock Nönnmark, men att han i mörkret icke tunde urstilja hwar slaget träffade, eluru Rönnmark genast dianade till maxken, äfwensom att Erik Erikssens hustru Maja Greta Wefstin wid tilliället äfven warit ute samt, unter det målråmertars ne sinsemellan sirytsamt talat om fin illgerning, yttrat att bröderna Rönnmark ändock fått för litet stryk, hwarförntont hustru, Westin på allt sätt fört dölja brottet. ufwen de öfriaa häktade verfonere na, som i hwarjehanda fall beträddes med twetalan, hade åtskilliga tilläga att göra till sina förra berättelser. Mot Carl Erilsson förekom nu få befwärans de omständigheter att äswen ban förtlas rades skyldig träta i hätte. NRanfolnns gen efterlemnades till d. 25 i denna nås nad och hustru Maja Greta Westin skulle intill dess få wistas på fri fot, men ålas des att wid hemtningsäswentyr infinna jig wid nästa rättegångstillsälle. För