Norrländska Korrespondenten – 21 januari 1860, sida 2

— — Stig urv och irssna. År ni ej den egentlige mördaren? — Jag år det ide, wi min själ jag är det cj! — Om så år, torde ni blifwa erkänd säsom kronowittne;) men mårf, att jag ger inga löften. Hwad år nu er plan för bertförandet af rofma? — De åmna fig med eng att fara med chåsen, för att upptaga det; det är gåömdt i småskogen der borta. Jag skall stanna hår, för att gifwa tecken, om något mife tänft skulle förefalla, genom att wisa vå ljus i wärt sängkammarfönster; går alt mål, skall jag förena mig med dem wis lorswägen der borta. oo Godt. ÅMlergå nu tid salsrummet; jag will följa er; men fom ihäg att w minsta tecken tll förrädeti, skuter jag ved er, som en hund Ourring en qwarts timma derefter des gäsno fig hang medbroirflingar på wåg med chäsen. Jag Barnes och Stoples ) Det år en medbrottfling, fom genom öppen bekännelse leder de andra gerningsmännene brotusligbet i bewis, ed) derföre minner nåd.