Norrländska Korrespondenten – 31 december 1859, sida 2

Ad, hwar och en ömkade henne, ifons nerhet för det hennes man afläd så tidigt utan art efterlemna några tillgångar åt henne och barnen. Junnod barn ocdfi? Jo, iwenne. Hon arbetade tråget nog för att funna uppföda dem, förmodar jag. Jag fommer ithåg begrafningen, fom om den skett i går. Jag stod just ungefär der ni stär nu, och nyttjade denna spade, sannerlien första gång den nånsin mar begagnad att upvpkasta en graf. Med konvulsiv ansträngning, säsom om man tyckt en dolt ur hang bröst, frågade ban: Når afled hon?2 Ala? Gud förläte er. Hon måtte får fert ännu lefwa. Sannerligen skulle jag nog blifwit tusagd att uppkasta hennes graf, om hon hade aflidit, det är säkert det Jag har haft denna befattning, skall ni weta, i fyratio år och deröfwer. Såg mig, för Guds sklull om enkan Jones ännu lefwer? At hwad fan detta röra er? Ert ansigte år bleft fom grafstenarne. Jag fåger er att hon lefwer, ty i annat fall skulle jag ha hört of det. Hon flyttade håri