Norrländska Korrespondenten – 31 december 1859, sida 2

gistratspenningar ej heller förefinnes någon ans war ans ledning att tro, det han af andra blif: itt jemte I mit afdagatagen, utan han utgör med temmelig säkerhet ett bland de många. ven, och I offren för den förderfliga drydenffapsd-: ns börs lasten. Lördagen den 10:de dennes bes sidenset, gaf fig bemälde M., som i lifstiden rar fom warit i hög grad begifwen på starta drycker och mer än en gäng blifwit i jet mar sanslöst tillståänd upptagen från allmän: f de tals na landswägen, till tlensmed. Olof Aen8s-förs ström å Lagforss bruf, troligen i afsigt ade, att att der förstaffa fig något af den tära pdragen drycken. Hand bemödande kröntes och undSHöfz I med den framgång, att han, tad mare 3 sprang s en från Sundswall återwändande Ljusonungen torpsbo, fick fig ett rus, fom försatte honom i sanslöst tillstånd. Twenne af ommit il Olof Åftröms minderåriga gossebarn nde först hade då försökt att på en kälke forsla gnas. honom till hans hemwist, men i anfeens de till den branta Lagforssbacken och fina enne inz swaga krafter dertill warit oförmögna, ils Mi hwarefter de, enligt hwad omftändvighes en, den terna tyckas gifwa wid handen, af barns berättelse å fiigt oförstånd fört honom till ett nes ig ifrån, danföre nämnde bade beläget s. k. får e döds! hus, ter han förfrusit. Wid påträffan-. eri, att det af den döda kroppen tunde, med un, de död i dantag af en swullnad å högra ögat och är, för något blod, som runnit ur munnen, inga de ifrås spår efter swårare misshandling förmärwar för tas. Huruwida dock Åström afwetat hans farliga belägenhet, men försummat att i tid gifwa honom nödig hjelp, är en sak, jig bons . som en blänante laga undersölning tors ustorps dkersde komma att Ligga i dagen. ningar. L. d. 20:de December 1859. stef M. ö Aläthophilos. ström ä o ra perArets sista dag. n. DÅ Wi lykte nu åter ett tidstifte af wär erifrån lefnad. Så rullar det ena året efter 3 efterdet andra af detta wårt pröfwolif såsom oe jöns en ström in i ewigheten. En gång följe ide töd också wi med den strömmen. En gång elomna! sjunker också wår lefnadssol ned, utan Wid af att mer gå upp sör oss på jorden. För tisdags mången af wåra anhöriga, wåra wänner da ivope par den under det i dag slutade ärets hufwud lopp få sjunkit ner. Ännu lyser hon ag och öswer oss, med sitt ljus och sina milta f yttre strälar — — men luru länge? det wete va fpas wi ej. Det är dock sätert, att mången nu icke af wåra medwandrare, kanske ock af oss ir game sjelfwa, fom skådar detta förswinnande 7 barn. ärets afton, ide stall fe aftonen af ret git föl I näjta. ssecnde Förgängliga Sol, fom lånat din glans rvättels I af den ewiga Solen! Sjunk nu då ned is böd: för sista gången under detta år, och lemn RUS na bakom dig både fröjder och sorger, socken, glädje och bedermödor. Dig, milde Fader, ningen tacke alla lyckliga menniskor, för en huld innes omwårdnad under årets framfarna dar på ett gar. Dig tacke alla re, fom du under bilande I detta år förenat till ett hjerta och en in wäl själ att med hwarandra dela lifwets glädje a forge I oh fer, Dig tacke alla de, fom under beritz I årets lopp fått begynna och sluta sitt om det arbetete i frid och njuta arbetets lön i idelsen wälsignelse. summa. Timmarna, minuterna skrida framåt, DD5Di 7777 BES — — — —— — — — — —— pu-——— — 0 —