Norrländska Korrespondenten – 24 december 1859, sida 2

månar beter Göje månad, och till hwitten man offrade för en blifwande god årswäxt. Men en sernare tid sledde dessa offer Disa till ära, då follet i Swea land äswen hate fina ting, fwaraf namnet Disting ännu fortlefiwer. 3) Skars eller trigsgudens osserfest, som firates i början af måren, för god trigslycka unter ten bliswande sommaren. De wanligaste offerdjuren mid dessa hugs ticligheter woro mid den första tjurar och oxar: wid ben andra ten s. k. IJuls grisen, såsom det djur, hwiltet med sitt tryne lärt menniskan plöjas och wid den trerje begagnades hästar. Utom dessa högtidligheter offrade man wid åtslilliga tillfällen, dels för att bedja Gudarna om något och dels för att tacka. Offren stedte med wissa bögtivlinber och woro olika under olika tider. Det ältrsta och wanligaste bruket war, att djuren förjt siagtates på altaret, hwarefter Gudabils derna, templet och solket bestänktes med blodet; sedan kotades töttet, hwarmed fortet untfägnares. Horn fylldes med öl och med spadet af ret kokade köttet samt buros omfring och öfwer elden. Den förnämsta wit festen wälsignade mas ten och drycken. Derefter dracks Odens stäl, sedan Niords och Freys, hwarpå följte slålar för fiera Gudar, hjeltar och sränder efter behag, samt löften gjordes, att till nästa högtid hafma utfört något wizt storwerk. De djur, fom ide woro dugliga till spis, blefwo upphängda iden beliga lunten. Oren stadaade ock, att döra mäns kroppar sklulle brvännad?) oc deras egendom kastas i elden, ty dens na egendom, iemte hwad de nnder fin lefnad nedgräft i jorten, skulle komma dem till godo uti det kommande lifwet. Deraf fingo wapen och redskap, som den döta nnder lejnaden begaanat, åtfölja honom i granen, och hr:lia man ännu päträffar i jerren. Kriazren merförde sälunda i grafwen fin rustnina, fin bäst eller bunt: handtwerkaren någet af sina werlktyug: husmodern något husgeråd och barnet letjaker. OM fom tet anjåns ide aodt att komma fattig till Öten, inlares i arafwen äfwen dyrbarheter, säsom smycken, armband, halslerjor, perlor of glas och mosaik, o. s. w. Askan söulle antingen utkastas i siön eller nedgrefwas i jorten. Es:er förnäma män ssulle hög nppfastas, och cster alla tem, fom hade uträttut något stort. snke bantastenar (arafftenar) uppresas FE) Ju höare eltelägorna stego upp i lusten, desto hirs af det a nla Gtiska ordet årsom betyder leka, roa fig, emedan de dä mod lekar firare vet nya årets inten ust. Cia är en obekant audomlialet, om ej Horns joters sondotter Göja, hwillen sörswann unter en offersest och aldrig mer igenfanns. ) Uveinnewånarned fed war att nedsätta liken uti grijterna i sittande frällning. 2) Den första ättehög Swenska bijiorien wet omtala, är ngwe Freys wid gamla Upsala. Här, på förra sidan om JC DE PR