Norrländska Korrespondenten – 24 december 1859, sida 2

jag walt en få ful huru, men jag tog henne just derföre. En ful qwinna håller mydet mera of fin man ån en watter, och gör fig mydet mera befwår för honom. En wader huftru ford:ar bara uppassning och wällefnad, och tyder blott om sig sjelj. Jag war ircklig i femton år med min suia buftru. Hon lemnade alrrig sin tobakadod, men stette mia, når jag war heat ma De tre försla höstarne, då jag fom hem, bade bon hwatrt år en liten ny fam rat i waggon och alla tre hade mina ögon och min nåsa, och blefwo alla tre lila wackra karlar fom jag sjelf. Hon förtjente penuingar od sparade; jag förtjente och sparade, och på bet wiset lade wi ihop en wacar summa för ålder: bomet; det hade binpwit inger ting, om hon bade warit wader. Gn wacker och lat gwinna år utan botien, som spanska sjon, en ful och arbetsam rinna år fom en sak enradom, fom ger ajkostulng. Oledlsigtwis serkolde hon fig nt slurei tobaleboren, och tog efter femton års aladjdulit aften sluv. Dr war til hennes degrafnin g, fom sag gjorde mig smarta ilarer, och denna sworta wag, fom jag ånnu abim bar narmast milt hlerta HU minne of henne.