Norrländska Korrespondenten – 24 december 1859, sida 2

flit, att fom ve dagswerken, dwilka wid prestgärdarna i berörde lanesort under berf aningstiden skola förrättas af hwarje De: umansåbo, för jorrbrutaren äro deftos nera be etungande som de inträffa under det han med eget arbete är mest fysjelsatt, allmogen alltså måtte i nåder be frias från sårana dagswertens utgör ans te, samt pas:orerna wid anfmar förbjus das att yrti uppsyllandet of denna från ett friwilligen lemnadt biständ orätt här le ie fördinrelfe. an 3 under den 7 sistl. Jannari med Db undervånigt utlätande häröfwer in Runnit, hafwa Wi lätit detta mål hos — —5 i öjwerm sägande lorima. Hwarwid sot af hwar J i unterbånighet anfört inhemtat, act paftor. ena i Medelpad, fom Wi lita med Eder finne, i stöd af Kal refolntionen Åpå presterskapets allmän na beswär ten 10 Marti 1319, 22 Å, samt presterskapets privilegier af år 1723, 3 och 4 5 ega rät:ighet till dagswerten af församlingarnas innewänare, under bergnikg iten, oagtadt 1531 ärs Kal förortning angående presträttigheterna tilläner nämnde pastorer tionde af söl, falf, 7) m. m. likwäl aldrig utfordrat denna tiondesiniomit, utan i stäillet efter — i ;ftn4s sed åtnöjt sig med ett dasåiwers le of röten: i anscende hwartill och vi dessa d sgämerten fålunda utgöres säsom iriträn för Derörte afnift, ech hwilslen i öfrigt för de skattrragante ofelbart sfsulle merföra wida större tunaa, hasfze Wi, lika med eder, icke funnit skäl satt den sölta befri olsen bewil a. Omil: fet länder till swar och efterrättelse.. Stockholms Slott d. 12 Maj 1801. Gnstaf Adolph. M. Rosenblad. ) Enligt höaftberörde förordning och i öfwerensstämmese med äldre stadgar, borte qr: om utgå af allt s. k. qwickt, nem s. fol, kalf, lamb, gris, gas eller i ii skter fall s. k. fjäderfäi. Men 719 är det återf ståens e af deb: de ti bestämdt fill ett wuxvet faår, ellor get af hemmansröken hwart ans nat, hwart tredje eller hwart sjerde är. Ljus med mörker i nalyren strider, Hagen hastigt mot sin skymning liter, nijus tu ndas rikt i festligt hus Skonast lyser dock det hem på jorden, Der hvar fröjd forklaras af de orden, Som Han z:ade: ag är verldens ljus Jula ton. Ung och gammal nu sin gåfe a väntar, Barnits hjvrta står, när dorren glintar; Mildred är i qrall så mängens nöd. — Gladast dock ar den, som barnsligt tinker På de dyra yåfvor, som Han skanker Han som sade: ÅJag är Lifsens brod. År du ensam, år din vän ej nära, Fick du tidigt sorgedoket bara, 2 den bäste Wannen slut dig då! på ditt hjertas allar jul-ljus lys8, Om du jär som Gäst det Barnet hysa, Som i hrubban tåg på hö och strå. a ks