Norrländska Korrespondenten – 17 december 1859, sida 2

widkännas anses uppgå till mellan 84 och 90-tufen ror. Den famfäldva förfät: ringssumman för lager och lösören fan ännu ide bestämmas. Huru widsträckt eldens utbredning på en gång war, fon man göra fig före ställning om, då man erfar, att den upps lyste tralten rundtomkring på flere mild afständ. Resande, fom kommo norrifrån, berättade, att de wid Högsta gäjtgifiva regård, 5st mil från Upsala, tunde med lätthet läsa i bot wid det sken, fom eldswådan dit spred. En egenhet är, att de eldswådor, fom på sednare tider hemsökt Upsala, allesamman inträffat på söndag eller natt till måndag. De flere undersökningar, som hållits om eldens uppkomst, hafwa ej medfört nägon widare upplysning, än att elden sörst wisade fig i det af of i förra tid ningen nämnda prånget å Hellmanska bafgården. En af dem, fom tirigast kommo till stället, påstår dock enständigt, att. elden utbröt genom dörrarne till twänue till detta prång angränsande bakgårdsbodar. — Brottmål. Nansakningen med gretiska lotsen Antonellos, fom wid inloppet till Bosphoren norr om Conjtantinopel den I sistl. Mars mördade bejälhafwaren å swenska briggen Magnus Stenbock kapten Lagerhamn, börjades wid Stockholms Rådhusrätt den 2 dennes. Antonellos, fom är bördig från Joniska ön Cephalonia, talar blott greliska samt något italienska, hwarföre tolk måste begagnas och i denna egenskap tjenstgjorte grefwinnan v. Rosen och språlläraren Novini. Cnär de Joniska öarne frå under engelskt gbeskyrd, hade engelske utrikesministern lord Russel anmodat Englands charge daffaires härfta des hr Erskine, att bereda den anilagade erforderligt biståänd och såsom hans rättegångsbiträde uppträdde hiradshöfding O. Brinck, hwilken sötte jäfwa swenst domstols behörighet att med ransainingen taga befattning. Detta jäf ogillades af domstolen och hr Brinck till: tännagaf äfwen sjelf, att den engelska regeringen ide funnit fig ega någon grund. att särstildt lägga fig ut för den antla: gade. Antonellos nekade ej till mordet, men påstod det wara föranledt blott af ficlfe förswar, emedan han befarat att af tape tencn blifwa hängd; taptenen ffulle nemligen hyst hat till Antonellos, emedan denne wägrat att låta begagna fig till någon neslig handling. När Antonellos tidigt på morgonen kommit upp på däck efter att förut hafwa wägrat att gå upp och lotsa, hade han fett styrmannen utreda några tågändar. Då kaptenen derpå fattade honom i håret, ansåg han, att de ämnade mörda honom, hwarpå han ryckte en dolt från kocken och stack den i magen på kaptenen. Han netade att gerningen blifwit begången till följd if någon förut uppgjord plan, ty rå hare han lätt kunnat öfwerrumpla hela besättningen, emedan uti kajutan fanns n mängd wapen.