Norrländska Korrespondenten – 3 december 1859, sida 3

triala och fommersicba utwidgning åt. betia håll ocmotftåndlig. (Norrk. Kur) I De sju döds synderna. en namnkunnige tecnaren Erward Ile har öfwer detta ämne ajort sju må ölvertöritamgar, hwilka vå erposittonen i Månden wådt allmån b. undran. Till. bladet föreställer Döden, räckande fin hand! åt Synden, hwalken fraastäbes fom en ut lefwuad c aminna med en tosenkrane på hufmudet och en nyss aftagen mast i har den. Högsärden är reptesenterad af en state man, bwilten, pösande af. årelystnad, seler att klättra upptör den fungliga tronens trapp: steg. Nedanför får Döden fom hans adjutant och gör ualitärist honnor. Girigheten framställes af en gubbe, sittande I fin källate på en penningfåd, omgifwen af guldstocken. Döden haller skrattande wakt wid den riglade dörrn. Det båssta bladet i samlingen år onelligen Wälilu sten, framståll af en ung man, hwilken med tjerf hällning och pacsionerade blic far inne I danssalen förföljer en tjusande qwinnlig geftalt, under hwors iill hälften lofstade mask man fer Dåtens hänsulla ansigte. Afunden år kar ste den minst lpckade. Den sörestället en vt, ur lyrkon kommande dam. Hon år åtföljd af fin betjent Döden och betraftar med ufundsjufa blickar en fattig på gatan stående amin: na, hwilken bår ett barn på armen och håbet ett i handen. Bätite både till its och uttryck år deremot Wreden, petsonificrad genom ett slagsmäl melldan ett antol Jtaltensta bönder. Döden spinget undet en gammal gubbes gestalt mellan begge, parterna, för att änun mera uppreta dem. Låtjan fraa ställes af en tt matador, fom mutligt wåltrur fig på sitt mjufa läger, under det att Dören såsom hard fommar tjenare ocdnor furdorne. Den fina rit ningen år en fet och frorig gourmand fom man ser i sitt kok inbegripen ter Lf lig tislussion med kocken, hwulfen återigen ide är någon annan ån Deven. — — Correspondens från Stockholm. Den 15 Nover bect. Borgareständet sones under atetia nå möte fowma att spela den mest ingiwanve rollen bland de föra. Ni fan fe ret af tidningorne härrfrän och uarka det ut opmiererne. Sjeifwa förhandirgsrneice om ständet wisa äfwen att ala migtigare frågor der bläfwun med ten stötr sta frast och liflighet behandlade. Den tåoltthet och icje het, jom Under de sednare rifgmörena fun. dom wisat sig inom de:samma, synas på en gång hafwa witit for npa lusefraftet. De andra stånden förtelja ide hellet för sig ben betydelse, fom Borgareständet nu ehtct. Wid hwilken af desja fränte leda möter, man ån talar, yttras den förm oban, alt Ber år från Borgatcfånder, fom man wåntar att de egentliga mitlettverna skola tagas. Unter såtana omsstän dinheter funde en siänds lsarolterisk wisserligen ide wata annat ÅN på sittasrälle. Tiden dere till torde dod ännu ide wara inne J almånhet vå bed nånnae, att Etårtu i be fonslituntorella frågorna år hita af vs 2 —