Norrländska Korrespondenten – 3 december 1859, sida 3

och bade jus nyss, ide utan möda och nögon fara, lyckets uppträda upphofsmännen till en med owanlig skicklighet smidd komplott, mor en rif söpman, då min schef lät falla mig. Efter ett långt samtal, hwarunder han hade den godheten att loforda min skicklighet och raskyet, under råttade han mig, att han behöfde mig i en annan angelagenhet, och fade derpå, i samma stund jag steg upp för att taga afsted: jag tyder mig hafwa sett er förr, i en helt annan lefnadsällniag ån den, i hwilken ni nu uopträder. Oroa er ide ofwer detta minne. Jag blandar mig aldrig oacdigtwis i andras affärer. Der ras förord, som skaffade er intrade i wär föorwaltning, war als näf izt. Ni bar fullkomligt rättfärdigar detta förord ars nom bet sått, hwarrä ni ufförde ert sista uppdrag. Jag är fullt och fö öfweripgad att endast oklofbetens fel fianas i er förfluta lefnad. Jag will (de nårma: re låra fånna den. J morgon skall jag troligen åter låta kalla er. W Wid min hemfomft fade jag til mig sielf ett hang minne måtte utan twifwe hafwa swikit honom; ty i min lyckas da. gar hade jag blott sallan warit i London