Norrländska Korrespondenten – 30 november 1859, sida 2

nade, bwars lik mid anställd eragguing torsdags förmiddag äterfanns strax inwid bet stalle, der ten omkullstjelpta jullen res dan på tisdagsmorgonen återfunnite, ån att han lärer worit från Udesmåls socken i Bohus län och efterlemnar hustru samt fyra minderåriga barn i torftiga omständigheter. Rikodagen. Diöåkussionen i bondeständet under den 9 nåstl. November angående anjwar å den, fom träder till eller utsprider mils farande lära, samt om fråmmande trode bekännare och deras religionsäfning, öppe nades af Anders Gudmundsson från Hals land, fom hufwutsalligen påyrkade lands förwisningsstraffets upphäfwande för wil: sefarande i religronsmål, samt förllarade att, om man wille reformer i wåra forte liga förhållanden, få borde man börja i den råtta ändan, dermed nemligen, att man på ett båttre sätt ån hittills skett ordnade presternas aflänmgasätt. — Swen Heurlin uppdrog en historif öfwer fmårmeriets swåra följder. Han förmenade att den som will hafwa all samhällsordning all säferhets och alla samhällshand borta, borde öfwergå från wår lära, men att den, fom önskade bibehälla förenings. och kårlelsbandet emellan föräldrar och) barn, makar, husbönder och tjenare, befallande och lydoande, borde witblifwa fin ärfda Lutherska troebekännelse. Widare klagade han öfwer den mängd kolportörer som öfwerswämmade lantsorterna i form af afsigfemna skollärare, sträddare, flomafas re, gejaller m. fl, hwilfa kallade fig om: wånda och samlande omfring fig swaga personer, of qwinnokönet mest, och hwilka i sin tur narrade männen. — Anders Erikeson från GCifeborgg lån kunde icke finna of innehållet utaf den nådiga pros positionen att vet wore fråga om att äns bra wät statelära. Den syntes end ast wilja hafwa bort föråldrade lagtud, fom i wår tid åro owerkställbara. Talaren förordade ben kongl. propositionen. — Östman från Westetnorrland yttrade fig om swårigheten att logfufta religionsmål, att sjeljwa trogtogmerna blifwit af gjorda på slagsälten och förfomötena och om re segrandes grunktsatjer blifwit de gållante. Han talate om Huss och Lus ther m. fl., samt de stridar dessa mäåst utstå för fina ittecläror. Propesimonen qiade han, ty den wisade medelmagen, då den förutsatte en obehindrad forsining på samma gång den bestån de skransor för afwågarne. — Per Niis son från Molmi hus tån önskude framgäng ät propesitionen, men fann ret orikiigt att, då den förbjöd munk oc nunneltosters anlågganse be, den ide på samma gång befiåurde tiraoffe betämalser för öfwertrådande af delta förbud. Talaren wille hafwa stiftarne of dyllfa orrnat sällda till bötet från 100 till sCOetrtr od deltagarne I ordnarne från 10 ul 100 rdr samt orenarnes Upp: håfmande genom regeringens fötsorg. Swen Rosenberg från Chrisnanstads len erkände utt han ide hunnit på annat wis ån genom udningarne taga fåönnetom om AÅAÄAA