Norrländska Korrespondenten – 30 november 1859, sida 2

deras farkost, såkerligen til följd deraf att skotet på seglet war fasigjordt, ågondlidli: gen omfulstjelptes samt de båda föllo i siön. Den ene, den äldre, hwillen icke alls lunde simma, drunknade troligen strax, men den andre lyckades, med tillhjelp af den åra, med hwilken han styrt båten, Uppe hålla fig en längre stund miilldess hjelp ankom. Så snart de nödstålldes ängeftrop förmätktes, hwilket dock ide skedde ge nast, skyndade personer från Presterud ned till stranden, der flera båtar funnos, men alla fastläåsta, förutom en, hwilken dock war nässtan till bräddarna ful med watten och saknade åror. En på Presterud i tjenst warande viga, wid namn Eqmilia Norte bohm, besinnar fig dock ide ett ögonblick, utan rusar genast, försedd med endast twenne stakar, uti den med watten fulla båten och begifwer sig sälunda ensam med den bräckliga farkostan ut i den brusande sjön för att bistå den ännu lefwande. En an: nan person wille medfölja, men nödgades afstå derifrån genom fläckans förestallnin gar, att båten omöjligen kunde bära ven: ne, oh hennes bestämda förklaring, att hon ide lemnade båten samt att den ans dra personen derföre kunde gagna mera genom anskaffande af en annan båt med åror. Födan stafar fig nu först med fina störar ut emot den platå, derifrån hon hör ropen, hwilka blifwa alt swagare oc swagare; men slutligen råder hon icke lån: gre botten. Hon föäskräcks dock ide, utan fortfåtter genom roning med störarne fin färd längre ut och uppnår få, derigen om att winden lrckliatwis låg ät samma håll, den nödställde. Denne wilee då g2nast rus sa upp i båten, men inscende att de båda då owiliorligen skulle hafwa warit förlo rade, sattar flickan uti honom, fom då mar nästan medwetelos, bryter upp med wåld hang wid äran fatade händer och för dem till kanten of båten, der hon åter fäster dem, lyckas derefter få satt uti åran och föret derefter med dess tillhjelp dem båda i land. Karlen war då få utmattad, att han föll målög ned och mäste bäras rån stranden samt återfick först efter en timmas förlopp fullt medwetande och talsörmågan. Således nägra ögonblicks senare Hjelp, och han hade troligen ide kunnat räddas. Om någon förtjenar Yttre utmärkelse och belös ning för oförskräckthet wid råddunde af medmenniskors lif, få Är det i sanning dens na unga flicka. Såsom en motsats mot denna wactra hantling och såsom ett dew:s huru en del menniftor deremot kunna wara lånslelåösa och likgiltiga, så snart det icke rörer dem sjelfwa, anse wi oss böra omnämna ej mindre att ett firing med flera mans ber fåttning ombord läg sttax inwid det ställe, der båten kanttade, utan att någon of dess besättning wwieg ben ringaste ätgård for att frälsa de nödställde, oaktadt deras rop nödwändigt måste haswa hörts of vem, — ån åfwen att förutnämnde skeppare och den rädtare matrosen assegladetiftån otten ticigt påfeljande onedags morgon, utan att föran stalta något witare hirotien om återfinnantet of den druntnades döda kropp eller def begrafning. Wi sunna derfore ide nätmate uppgifwa något om ten diuns. nninnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnggggg.— 1