Norrländska Korrespondenten – 9 november 1859, sida 3

Af det fått, dwarpå dondegåndet iples num den 2 dennes upptog en af Johan Perason wädt motion om ofskaffande af piygels och daggåraffet, fun man fluta til almänna opinionen i landet om dessa siraff Rdan vå förhand hore många förenat sig med honom, men då motionen nu blef upplåft, å instämde hela fländet i hang önst.r. J fin motivering hade ban intrckt den förklaringen, att han trods de fig i renna fråga uttålo åsigter, som tdades af landets befelfning i allmänbet, och någon båttre befkäftelse härpå lunde han wål swåtligen få, ån då allmogens ombud mangrannt med honom instämde. Man borde funna hoppas att riddarne of prygelkåppen ändtligen inför en sådan oc pinion skola finna tiden wara inne att för retaga fin stora reträtt, fom ändock en gång förr eller sednare måste anttädas. Om sjelfupphettadt Foder, eller få talad Cardus. (Ur Hernörands:Poten.) Då winterfodringen redan inträdt, år Pet af wigt att från första dag ordna, bes räkna och uppgöra utforringen för hwart och ett oluta flag af wåra hustjur, att de erhålla såwäl tillrädligt närande fom måls smalligt foder, hwarigenow kreaturens trefe nad och wålbefinnande öles och i följe dere af oc en ökad affuftning, landtmannens säkraste inkomstkälla, hwilken ide år uns derfaftad de ombyiliga prifer fom fyansmålen, få långe fom Swerige behöfwer införstriswa wictualiwaror till de belopp fom nu utgå, utom denna högre affaftning ufommer ännu en annon winst deraf, att ordning och beräkning år i hushållningen införd, att den fem reran på höften eftertäfnat huru modet hå, halm, totfrukter och säd han fan eller will på fina djur under få många winterdagar, olita för olika lägen, uppfodra, ide far komma i den swära belägenhet fom den, hwilfen låter allt på på winst och förluft, öfwerlemnande åt kanske en liknöjd tjenare hela utforrirgen, hwilken utan beräkning blott wräker åt djuren få långe före rädet år ymnigt, tänkande först på hughåbning, då det år för sent, ide ertinrane de fig att nu frappa in på sottingen blir en werklig misshuschållning, bå rjuren dels, ull längre arbetetid bebåjwet stortate utsorring, dels begynna täåna och längta att få kemma ut, hwarunder de mer och mer tata fotret, falla af, hwiltet åter ins werkar menligt på den beräknade affofte ninger; härull bidrager i betydlig grod om ladugården warit ofund, mörk och warm, manliga fel hår i Norrland — men, med en sädan felaltig utfodring, fåle jer wanligen att man får inkåpa foder till hwad pris fom helst, forsla det långt mängen gång, och tacka dertill om man fan få fipa råghalm, ett foder, fom hår uppe för litet produceras och i huehällningen anwändes, emedan man fått den tron att, djuren ide åta räghalmen eller weta de ide bästa fåttet att funna före wantla denna halm till gödfel, hwilket gör att man ofta får fe halmen uppdrännas eDer på annat fått förfares, i stället för att åt fina älerfält ätergiswa de wårtnås rar FÅ CUCMMW