Norrländska Korrespondenten – 9 november 1859, sida 3

— Men på ångarna utom London fins nas säfert mycket blommor, — Ju, men jag får ej gå dit, sag har alltid få mycken fömnad oc sedan mycket att lära, och icke heller will min tante tillåta mig gå allena. Hen tyder mer om fladen, mycket wer än om landet. — Wore jag der, skulle jag rymma om söndagarna rymma frän den stora, bros tiga, töckniga fladen od) hela dagen iges nom springa öfwer fält och badar. D Sondagarnal utropade hon, på en gäng förwånad och misslynt. Hennes ans figte bief lika fult oc dödt, fom det nyss warit. Om Söndagarna gå mt tl fare fan både morgnar oc) aftnar. Pä efiers middagen läser jag i bibeln för tante. När hon tar middagshwila tar jag mina utanlexor i den Heliga boken. Då dagen år fint ära wi qwållöward och sedan gå wi till hwila. Fruktande att ånyo såga något, fom skusle missbaga henne, gic jag tillbaka till mina blommor. E Ad nad dessa tiljor äro stsnel far be hon slutligen wid fig sielf. (doris.)