Norrländska Korrespondenten – 9 november 1859, sida 2

lifwet genom halshuggning. Den dömde, fom i flera år gjort fig lånd genom tjufs nader, slagsmål och andre olater, samt jemwål warit afstraffad för första resan ftöld, hade under innewarande årg sommar börs jat byfa agg tid Jonesson för dennes wi fade kårlef ull hang fästmö, och beslöt slutligen att genom arsenik undanredja Hus oo -ee JM PP X ew — nom. Beslutet blef handling den 10 siså. Augusti, då arsenik lades i mjölk, fom Jonsson oc samma dag förtårde. Förunderligt nog, och synnerligast genom lås kares medwerfan, blef följden ej döden, utan återställtes efter några dagar Jonsfon fullkomligt. (H. W.) Hernösand. Kongl. Maj:t har frän fonsistorierna infordrat uppgift för 5 år på årliga beloppet af de från stiftets före samlingor utgående stamboks. och folcftmedel till fyrfobyggnader. Då insamlandet af dessa medel medför mycken tidspilan för dem, fom dermed hafwa att skaffa, samt stora afbrånningar uppkomma genom precenter till de redowisande, förmodar man, att wederbörande kommit till erfarenhet af det oliwpliga 1 såttet för hopsamlande af dessa underståd, och att Kongl Maj:t derföre är betänkt föreslå Mifets Stånder att i stället till detta ändamål anwisa ett årligt anslag. — I sammanhang med denna fråga, torde det icke anses olämpligt söreslå ett mindre tidsödande sätt för hopsamlande of de medel, fom erfordras iill kommunala afgifter. Som tåndt år, tills går dermed på landet få, att för hwarje serskildt behof af secken skrifwaren uppgörcs s. l. socenråkning, hwarenligt hwars och ens bidrag af sexmännen totewis uppbåres. Detta titaörande urpbördssätt wore lätt ashulpet, om i dif stålle en förflagge stat för året uppgjordes och derenligt en enda debetsedel utfärdades, hwarester de behöfliga bidragen på en gång nfordrades. Så tibgår det i de flesta städer och bidrar ger ej ringa till lätthet, ordning och reda 1 både urpbörd, förwaltning och tetomidning of kommunens merel. — Låäånaagronomen Hjort har uti en i detta N:t intagen uppsats om fjelf upphettadt foder eller s. EK are dus fåstat läneta jordbrulande innemår nares uppmårlsan het på ett, wäl icke nytt, men likwal i orten mindre fändt fött att med fördel tilgodvgöra sämre foderämnen. Så mycket detta foder år att refommendes ra och bibraget till både befparing af for der samt förre affoftning of latugärden, tro wi dock ide, att någon, som tillika har erfarenhet of med ånga beredt fodets företråde, skall nedrifwa fin warmapparat. Andamålet med all förmuftig malberedning år att göra fodoämnena på en gånglåtte smålta och wålsmakliga; och att retta i de alFra flesta fall, och synnerligast hwad ane gir rotfrugter, bättre winnes på den wars ma ån på den falla wågen, lärer ide af erfarenheten bestridas. Deremot instämma mi fullfomligt i artikeljörfattarens ombdös me i afseende på eldfarligheten och ändar mälswidrigheten att anlagga eldstad i sjelfwa ladugården. (H. P. — — — —