Norrländska Korrespondenten – 9 november 1859, sida 2

A2— — Jog erinrar mig att jag min barnsliga enfald mängen gång undrade hwarföre få skulle wara. Alla tycktes älska mig, werlden syntes mig skön; men något fruftanswärdt fanns säkert på någon punkt af densamma, hwar kunde jag ej säga. Wid tio års ålder iklädde jag mig den blåa skoluniformen. Jag blef fom ordis narie elev anställd wid skolan. Nu bör: jades en ny tidpunlt of mitt lif. Jag har nämnt boklädan. Den bar oc ett intyg af Chalmys frikostighet; den ut giordes af rara, wärderika arbeten, gam: la böcker med swarta bokssäfwer, illustre rade med wedersiyggliga träsnitt, vå hmwile ka figurerna woro större, än träden och husen. Tjocka folianter på latin och gres fiska. Några få På gammal fransyska. Samlingen war mydet anlitad både af skolgossarne och af några i trakten ma: rand antiquarier. En of desfa anmärkt te wisligen, att en katalog i alfabetisk ordning skulle wara af stor nytta för de personer, fom besökte stället. Herr Carn: forih blef oanmodad att uppfärta denfams mo, Det war ett uppdrag fom war förs enligt med hans smak och blef till följe deraf en får sysselsänning för honom.