Norrländska Korrespondenten – 22 oktober 1859, sida 3

dra en bok, bef nn fig bland passagerar. ne på en mindre jernwäg i norra Eagland. Hon war enkelt men wäl klädd i en sidentlådning af odeciderad färg. Hon wisade ej tecken till förlägenhet. Som bon ej egde nägon annan än sig sjelf att lita fig till erbjöd jag mig att taga Om sorg om hennes safer. Hon wisade mig först korgen sedan bofen, då hon lugnt yttrade: — Jag tackar er, min herre, jag har intet mer. Hon ämnade till London, ty jag hade sett henne köpa sin biljett. Jag försökte att erhålla en hörnplats för henne i nårs heten af ängmachinen. Trakten wi pas: serade war sardeles wacker; på ena sidan ett vift säderfalt med fina minga gyldene kärfwar och på den andra gröna das lar oc betesmarker, fom i wester woro begransade of en bergskedja. Men flice fan fåg hwarken till höger eller wenster och hennes ögon wero oaflätligt fåftade i den öppna boken. Hon månde sällan bladen, hwilket gaf anledning att förmoda, det hennes lektyr ej war särdeles ins bjudande. Jag tänkte ett ögonblick at