Norrländska Korrespondenten – 22 oktober 1859, sida 3

Minnen ö af Generalen m. m. Georg Carl von Döbeln. Enligt de nyss utkomma anteckningarne öfwer samlingarne i Kongl. lifrust och klädkamratne finnas der efter den fore Generalen förwarade: . Ett trepanerinsborr, hwarmed den store Fäliherren G. C. v. Döbeln trepaneraded Wid detta borr är fästudt ett papper, hwarpå står skrifwet: Mt fältherren Georg Carl von Debeln blifwit trepanerod med detta borr, wid hwilket detta in. tyg år fåstadt, medelst ett med mitt sigill försedt snöre, intygar jag, hang brorsdotter, och fan, om få påsordras, detsamma med ed bestyrka: B. C. o Strokirk, född von Döbeln. Sigill.) (Detta borr år skänkt ul lifrust och flådfammaren af Jntendenten oc) Majo: ren m. m. Baron Georg Fleetwood.) Wi lemna hår nedan ett aftivd af G. C. v. Dåbelns egenhändiga uppsats, få wål öfwer det tillfälle då han sårades i pannan som ock öfwer den i följd deraf: werfställda trepaneringer; den lyder: i År 1789, den 13 Juni, flodan half 12 f. m. wid Porrosalu: affären fif jag ett musköttskott i pannan, emellan båra ögonen, skottet kaftade mig ät sidan på båda händerna; hatten blef genomskjuten med ett längt bål på skygget, inunder snö ret omfring fullen. Stark blödning blef genast. Jag gick utan att wara ledd eler åtföljd, troendes att dö, oförbunden 13 fierdedels mil, dä jag der träffade en fålts skäår af Björneborgs regemente, fom för, bandt mig. Jag gid ån widare iill fots; omsider nåra wid S:t Michels FHlodarec gård ankommer kapten W. ridandes, få ger fig wara blesserud i handleden, men jet war ide få. Jag bad honom lemna j mig fin häst, det han oc gjorde. Wiw St Michels forfa blef jag inlagd i ett hua, i der blef jag förbunden af regemeniskiturgen Amelon. Dagen derpå sonderades jag, och det befanns att kulan war ut. stursad, twå weckor ungefär war högra oyat igenswullnadt och näsan otroligt tjod. Fem mwedor efter blessuren uttoge en benskarfwa, och i början af Augusti syntes sånnu en skärfwa, i hwuten drogs flera dagar å rad, men förgäfwes. En påfommen roeswullnad och de sjufas transport til Jorrois gjorde, att denna skärf wa ej eftersågs. Den 3 Sept. blef jag läkt med ett djupt sår i pannan. Hela äret 1790 war jag utan särdeles warf; men Januari 1791 hade jag oerhörda stickningar, en ängslan s och swaghet i hufwudet. Detta tilltog, få Jat jag i borjan af Februari 1791 mårts te ärret of dlessuren betydligt winffag, och den 11 Febr. började grufliga spånningar si pannan, att jag swimmade flera gånger. Nu blef jag sängliggande. Hr profesfor Hagström ordinerade warma grötar, fu tade med gulard watten, samt blodiglar Trepanera betyder hufwudskålens genom borrande.